En personlig sked från Kellogg's har anlänt och den var finare än jag förväntade mig. Tre unika koder från Kellogg's paket och en tjuga var allt som krävdes för att "få" den. Vi valde att skriva LOE på den så det ska bli hans alldeles egna sked. Den sista juni är kampanjen slut, så det är väl tveksamt om det blir fler skedar. Vi beställde endast för att vi ändå köpt paket med koder. Så helt klart värd 20 kr! /Jenny

Personalen på förskolan tar hand om en av de bästa vi har: Ian. Och just därför ville vi visa vår uppskattning för terminen som snart är slut och fixade en liten sommarpresent. Bara något litet för att visa att vi tycker om det de gör för att ge Ian och de andra barnen en givande tid på förskolan. Ian gjorde en teckning, målade, stansade och stämplade, och skrev "TREVLIG SOMMAR" och så fick de en flaska handsprit doftsatt med päron och vit lilja. Huvudpresenten var ett vackert och förhoppningsvis gott fruktfat som personalen på Ica fixat ihop. En fruktig och somrig present som vi hoppas att de uppskattade! /Jenny

Jag har ju glömt att visa den härliga uppvaktningen som jag fick av mina gullungar och deras pappa på mors dag. Tårta, teckningar och en genomtänkt present. Vad gillar Jenny? Jo, tid och sina barn och dessa två lyckades gå att kombinera.

Jag fick en liten väggklocka där en av mina favoritbilder på barnen är på urtavlan. Så himla fint! För tid, och särskilt tid med barnen, är något som jag uppskattar. För det mesta i alla fall... ;) /Jenny 

Är jag en fiskare? Kanske. Jag äger ju faktiskt en fiskeutrustning. Må vara att den inte är den mest omfattande eller moderna; den har bra många år på nacken nu. Och den senaste tiden har den mest bara stått och samlat damm i källaren. Damm, och sot, för den har gömts undan i ett av pannrummets mörkaste hörn bland alla andra "bra att ha"-grejer.

Men är man en bilförare bara för att man äger en bil? Inte nödvändigtvis. Jag kanske därför är mer av en fiskeutrustningsägare, men så har det inte alltid varit...

Någon storfiskare har jag väl aldrig utgett mig för att vara, även om jag ofta överdriver. Men intresset har alltid funnits där, uppväxt vid piteälven och allt. Här i Tibro, där jag bor sedan många år tillbaka, rinner den något mindre men ändå charmiga ån Tidan i sakta mak förbi på sin norrgående väg till Vänern, Sveriges största sjö. Och ett jättestenkast österut ligger den långsträckta Vättern. Det är egentligen fantastiskt att bo inom fyrtiofem minuters avstånd från Sveriges två största sjöar!

Därför är det inte konstigt att man i dessa trakter hittar en hel del fiskeentusiaster och trollingtokiga, med båtar som mer liknar piggsvin med alla spön som spretar ut från dem... Sportfiske är, som det mesta annat, ofta något för pryltokiga och man kan köpa på sig nästan hur mycket utrustning som helst (även om den kanske inte alltid är så värst nödvändig?). Utbudet är stort, inte minst på nätet, men även när det gäller fysiska butiker. Vi har till exempel Olssons fiske här i Tibro och Mariestad, samt EL-GE Sportfiske i grannkommunen Skövde.

Själv nöjer jag mig med att kasta lite en stilla sommarkväll från land eller någon liten eka, eller pimpla på isen en vacker vårvinterdag. Och egentligen har jag allt som behövs för det, men det är ändå kul att någon gång kika in i en fiskebutik och förundras över mångfalden bland alla drag och andra beten, som finns i alla tänkbara färger, former och storlekar. Så se upp, alla gammelgäddor! Nån gång kanske andan faller på, så jag dammar av sotet från mina gamla spön och smyger mig ner till vassen och kastar loss. /Jon

I samarbete med EL-GE Sportfiske

Eftersom vi varit iväg på lite annat under dessa dagars ledighet så fick det bli uppgifter utförda på hemmaplan idag. Listan i högsta hugg! Tvätt och städ är ju stående punkter här, men tvättlinan flyttades, tvättvindan flyttades, pionerna fick en bättre hållning, sockerärterna fick en klätterställning, häcken toppades, det trimmades, grävdes för de beställda häckplantorna, skördades rädisor för de var större än vi trodde när vi bara tänkt gallra, barnen var på picknick i trädgården och blåste såpbubblor, Loe kämpade på med att ta sig runt och kom i alla fall på sidan, det är förberett för förskola imorgon och barnen sover. Och som om det inte vore tillräckligt så hade vi även fixat en Nutella semifreddo och kanske var det belöningen av den som höll oss igång med allt detta som vi sysselsatte oss med. Vi tog fram glasstårtan och dukade på trädäcket när vi stökat undan det vi tänkt för dagen. Just som vi satte oss ner gick vänner förbi på gatan och eftersom vi inte skulle ha en chans på glassen själva så ropade vi in dem och satte oss och åt tillsammans och barnen kunde leka. Den här dagen innehöll verkligen det mesta, men imorgon är det vardag igen, om än en kortare vecka i och med den här röda dagen och våra långhelger tillsammans i och med de jobblediga fredagarna. Skönt!

Oj, så röjigt och rockigt det har varit under UPPåNER-festivalens kvällar! Igår tog jag mig åter ned till Ånaplan (ah, Ånaplan, we love you!) för ännu lite mer svängiga tongångar.

Säga vad man vill, men arrangörerna hade verkligen tur med vädret detta år (ifjol var det visst aningen sämre ställt med det...)! Avslutningskvällen blev inget undantag, och vi i publiken stortrivdes i solsken och värme. Alla var där, gamla som unga, nyktra som... ja, rundfotade kan man kanske kalla't, nysvenskar som gammeldanskar (herrarna Carlsberg och Tuborg vill säga), folk i öltält, på picknickfiltar och airboards, liv och rörelse överallt!

Det svängde rejält om bandet Rockin boys (som namnet till trots hade en kvinnlig saxofonist), och extra mycket rockade basistens "Robban Brobergs-blåa" kontrabas. De spelade swingin' rock-a-bop-a-billy, det vill säga old fashion rock 'n' roll blandat med rockabilly, swing och bebopalola, ja ni hör vilken musikkännare jag är. (Nej, det stod faktiskt så i presentationen...) Kul att lyssna på i alla fall, inte minst mellansnacket på bre'aste wäschötska!

Kvällens, och sorgligt nog även festivalens sista uppträdande stod The Fastback för. Fullt ös direkt från start, så det märktes att de var vana vid att underhålla. Och nog var det en och annan i publiken som släppte loss och dansade, vissa i tidstypiska kläder med prickiga kjolar och allt. Nu är jag ingen stor rockabilly-fan, men visst ryckte det lite i mina ben också. Hade jag inte varit så förbaskat nykter bara, så kanske... Bandet kom ju faktiskt tvåa i rockabilly-SM i förrfjol, for crying out loud...!

Jag knallade hem medan de svängiga tonerna fortfarande ekade längs med ån och över nejderna. Lite vemodigt att detta var sista kvällen, idag har det också varit lite aktivitet därnere men nu har lugnet åter lägrat sig över denna mestadels stillsamma plats. Och nu lär väl inte mycket hända innan det eventuellt blir utomhusbio där på sensommaren (Skövde snodde ju Diggiloo från oss!), men vi sänder en tacksamhetens tanke till de arrangörer, artister, eldsjälar och sponsorer som gjorde dessa dagar till varma och ljusa minnen att leva länge på. Nu håller vi tummarna för ett sjätte år på raken! /Jon

Idag har det förstås varit allas, men i första hand barnens dag på festivalen. Flertalet utav programpunkterna var riktade till barn och en del framfördes även av barn medan det också fanns flera olika kringaktiviteter för den yngre publiken. Och det mesta var gratis!
Vi gick ner till Ånaplan (festplatsen) till tolv för att bland annat delta i picknick, se en teater om Alfons Åberg och få barnen att springa i STC T3 Tough Kids Race, men det blev lite mer än så.

Det blev några fynd i loppisen, Ian och Isa hoppade i en hoppborg och blev bjudna på glass, vi kikade på när det spelades bumperball och det såg väldigt roligt ut.

Det förekom traktorpulling med trädgårdstraktorer, frisbeegolf, dansuppvisningar och i det stora en hel del. Och det var verkligen uppskattat att det klämdes in en sådan här familjedag i programmet också.
Ikväll är det musikdags igen. Igår var det toner åt det mer punkiga slaget, ikväll blir det rockigt med Roadrunners, Rockin Boys och The Fastback. Och denna dag är festivalens sista stora dag, även om morgondagen innefattar beachhandboll med bland andra landslaget. Nationaldagsfirande står också med i programmet men det sker på en mer traditionell plats här i Tibro.

Vi som bor så nära tycker att det har varit jättekul med festivalen och ljudet, aktiviteterna, programpunkterna och alla människor som varit i omlopp, eller som vi säger in orbit lite bakvänt och uppochner!