Ja, med lite hjäp då från doktors tidigare utlåtande... och Google. Tidigare har jag lidit av karpaltunnelsyndrom och under graviditeten med Ian och även med Loe och strax efter att han fötts kände jag av detta, men det försvann. Men så kom problem med handleder och händer tillbaka och jag började luska.

Vid första inskrivningen med Loe konstaterades att jag hade B12-brist och jag blev satt på en tablett om dagen och det gjorde att mitt blodvärde sköt i höjden och vid slutet av förlossningen var mitt värde långt mycket bättre än vid graviditetens start. Fast då var denna brist inte något som jag märkte av.

Men så började jag få domningar och stickningar i händerna. Jag kunde t.ex inte stå med händerna i sidorna utan att jag fick tusen nålar ganska omgående. Först trodde jag att det var karpaltunnelsyndrom igen, men det stämde inte överens med symtomen. Istället passade det bättre in på vad som bristen av B12 kunder orsaka.

Jag slutade ju med B12 och järntabletter så fort Loe var ute och slarvade även med folsyran under amningen men när jag läste om B12-brist så stod det bland annat att nervsystemet kunde påverkas och att tecken på det var just problem med händer och fötter.

Min brist beror troligtvis på otillräckligt kostintag - i höst har jag varit vegetarian i 20 år! Och ingen vidare sådan, för det är sällan som jag kallar mig vegetarian, jag uttrycker det mer som att jag inte äter djur. Men även om jag är lakto-ovo-vegetarian så blir det inte överdrivet mycket av det heller vad det verkar... Fast att ha klarat 20 år med "bara" lite B12-brist är jag nöjd med.

Jag hade kvar uttag på receptet som doktorn skrev ut på B12 och återupptog att äta en tablett om dagen och sakta men säkert så har bekymren börjat minska. Men under krångeltiden lyckades jag med att tappa allt från smörpaket i golvet till att fumligt köra in barnens elbil (då fjärrstyrd och tom på barn...) i ett av fönstrena i källaren och det kostade oss 550 kr...

Jag fortsätter att sova med mina handledsskydd och har även börjat dricka mer mjölk. För självklart vill jag inte ha det så här. Ibland var det riktigt läskigt att inte ha kontroll över mina egna rörelser... /Jenny

Men Ian frågar efter den. Och han tittar efter den på morgonen. För oss får den gärna dröja med sin ankomst.