Det är ju många som mått dåligt den senaste tiden och jag har haft en anledning till. Jag är gravid! Och har mått lika dåligt den här gången. Otrolig trötthet, fruktansvärt dålig smak i munnen, knepiga drömmar, hemskt illamående och jobbiga kräkningar. Mest har jag legat i soffan och inte haft någon ork till något och bara längtat efter att Jon ska komma hem och ta över. Han har ju varit borta en hel del under hösten och det har gjort allt extra kämpigt.
Men med bebisen har allt sett bra ut hela tiden och det är förstås viktigast, även om jag till och från känt mig helt värdelös för barnen utanför magen... Kub-testet gick bra och idag var jag på rutinultraljudet och även där såg allt bra ut. Jon fick ju inte följa med i och med corona så det var verkligen skönt att få goda besked. Usch för att ta dåliga nyheter själv... Men nu såg som sagt allt bra ut, vi fick ett datum för bf (men blir ju planerat snitt) och jag fick reda på könet. 
Ultraljudsbilderna blev dock inget vidare då bebisen vägrade röra sig från positionen på mage, så tyvärr ingen tjusig profilbild. 
Jag var väldigt nervös innan detta besök då jag inte känt några sparkar och mina aningar besannades, moderkakan ligger i framvägg och dämpar. Moderkakan ligger dock högre upp än snittet så det var okej, ingen risk för att den skulle ha vuxit fast i tidigare ärrbildning. Sparkarna kommer att komma så småningom när bebisen blivit starkare.
Våra barn har vetat om att de ska få ett syskon i ungefär en månad. I och med att jag mått så dåligt kände vi att vi behövde berätta för dem så de inte skulle oroa sig. Det är ju mycket prat om sjukdomar nu och en klasskompis till Isa bekämpar cancer, så vi tyckte att särskilt Isa var lite orolig. De blev jätteglada över beskedet om bebisen! /Jenny

I dag är det nobeldagen och det hade även nissen koll på, för han hade lämnat nobelbakelser till oss. Eller nissens granna granar som han valt att kalla dem.