Och fjorton dagars slit på egen hand med fem barn och hushåll är över. Jon har varit borta i två veckor och det är klart att det varit kämpigt för alla på olika sätt. Dessutom har det varit extra med skridskoåkning, mysdag, gurgeltest för corona osv, men på nåt vis har det ändå gått på ett ut. 

Barnen fick säga hej då till pappa redan på söndagskvällen för två veckor sedan, för på måndagsmorgonen hade han redan åkt iväg men idag ska han alltså dyka upp här igen.

Under den här tiden har det ironiskt nog varit singles day och - ensamstående föräldrar gör ett grymt jobb! De flesta i alla fall...  Jag har i alla fall gjort så gott jag kunnat.

Men sedan var det ju också fars dag förra söndagen och den kunde ju inte barnen få fira tillsammans med sin pappa. Det var extra tufft förstås och tidsuppfattningen hos de mindre är ju så där. Två veckor är en lång tid när man är liten... Men att han kommer hem idag förstår alla! Och nu hoppas vi att han håller sig i rätt land, i rätt världsdel, i rätt tidszon osv. under ett bra tag framöver. /Jenny