Efter inte särskilt många dagar in på höstterminen ifjol nåddes Ian av beskedet att bästa kompisen skulle flytta långt bort. Vi blev helt tagna på sängen av detta och Ian blev förstås väldigt ledsen. Det var dessutom i samma veva som vi fick reda på att vi väntade barn igen, så det var många känslor i omlopp även för oss vuxna.

Men... för en tid sedan fick vi reda på att kompisen skulle flytta tillbaka, något som vi aldrig, aldrig vågat tro. Och nu under sommarlovet har de båda hunnit leka med varandra igen och vi hoppas att inget oväntat händer nu igen så de båda får börja trean tillsammans.