Få saker i detta hus är väl så förknippade med Jenny som hammocken (ja, det skulle väl vara datorn då). Hon hittade den på Candela second hand när vi just flyttat in och skulle prompt ha den. Jag trodde väl inte att den var så mycket att ha, hammockar var ju bara för gamlingar, men den har med tiden blivit inte bara hennes utan allas favorit.

Vi förstod väl aldrig riktigt varför, men när Ian var liten kunde han om hösten faktiskt sitta helt själv i hammocken, tyst och stilla, insvept i en varm filt, ända till mörkrets inbrott och säkert längre ändå, om vi inte hade förmått honom att komma in och lägga sig nån gång. Och när Nalle dog, satt jag med hans urna i hammocken en lång stund på kvällen och var ledsen, men att bara stilla gunga lite fram och tillbaka var förunderligt trösterikt och dämpade ändå lite av sorgen och saknaden.

I alla år har vi baxat in hammocken i garaget på hösten, släpat upp dynor, kuddar och filtar på vinden och kånkat ut alltsammans i trädgården när våren kommit. Same procedure as every year... Förutom under den gångna vintern, då den fick stå kvar ute (tar ju sån plats i garaget!) utan dynor förstås, men under ett specialdesignat hammockskydd. Tidens tand har nött på den, färgen har flagnat, skruvar har rostat och träet har mjuknat lite på vissa ställen. Därför var det denna sommar hög tid att försöka restaurera vår älskade trädgårdsmöbel. Så det har skrapats, slipats, oljats och målats både ett och två varv, så förhoppningsvis kommer denna trotjänare att fortsätta vagga oss till ro många sköna, varma sommardagar och ljumma, stilla kvällar i många år till. /Jon