Starten var väldigt oviss för Sia på Bamsegympan, hon var lite ledsen och ville inte vara där. Men till andra gången var jag med henne en del, till tredje lite mindre och sen inte alls och efter det var jag inte alls saknad.

Däremot började hon att sakna Bamsegympan redan när hon var på väg därifrån efter de följande gångerna.

Vi visste ju att hon skulle gilla Bamsegympan, så därför lät vi det ta lite längre tid för henne att komma in i det, för vi var säkra på att hon skulle tycka om Bamsegympan och att det skulle stärka henne som person.

Vi fick rätt, vilken utveckling, men i måndags var det sista Bamsegympan för den här terminen. Då fick föräldrar och syskon närvara och jag och Jon var med och Loe kikade in efter friidrottsträningen. Sia fick en medalj och present av sina fina ledare och lämnade också presenter till dem. /Jenny