För en tid sedan började det kännas konstigt i området kring naveln men det dröjde innan det övergick i att allt oftare göra rätt så ont. Lite 1177-googling gav för handen att det nog rörde sig om ett navelbråck, vilket också läkaren på vårdcentralen senare bekräftade. Ironiskt nog, ska väl tilläggas, eftersom jag inte är den i familjen som fött fem barn. Men men, får man det så får man det, träning eller ej (ej!)...

Hursomhelst blev det en remiss till SkaS och efter lite väntetid fick jag komma på en förberedande undersökning inför operation i Falköping. Med lite "bonnatur" råkade det bli ett återbud strax före jag för en vecka sedan ringde och frågade om just det. Så i förrgår tog jag buss, tåg och buss igen via Skövde till dagkirurgin på Falköpings sjukhus, en pang-pang-pang-resa som gick som på... ja, ni vet.

Även inne på sjukhuset gick det relativt fort, personalen var trevliga och proffsiga och inom kort låg jag på operationsbordet, andades in syrgas (O2), blundade och tänkte glada tankar (faktiskt ett fint tips från anestesisköterskan) medan John Blund smög ut i blodet. Sen minns jag inte nåt mer utan slog upp ögonen igen på Postop/uppvaknandeavdelningen nån timme senare, med ett förvånansvärt litet bandage (läs plåster) över naveln.

Efter lite tillkvicknande, toabesök och fika på rummet kom läkaren förbi och förklarade ingreppet, som var rutinmässigt, storleksmässigt litet och relativt enkelt, för en kirurg i alla fall.

Jag tackade så mycket för behandlingen och passade på att ge alla jag mött på sjukhuset min uppriktiga beundran och tacksamhet för det trevliga bemötandet och den fina vård som vi fortfarande är lyckligt lottade att få åtnjuta nästan helt gratis i detta land - nåt som man verkligen inte ska ta för givet utan tvärtom slå vakt om och slåss för om nödvändigt!

Sedan gjorde jag samma resa baklänges - buss, tåg, buss - lika smidigt hem som dit och hann tillochmed hem innan läggdags för barnen, så godnattkramar blev det också.

Nu återstår en kortare läkningstid där jag behöver undvika tunga lyft, så jobbet och sysslorna hemma blir lite smått handikappanpassade ett tag framöver men snart ska jag vara på banan igen och lyfta både barn och fallskärmar. Dock inte samtidigt... /Jon

I kommunen går det att köra Hitta ut (bara att ladda ner gratisappen) och leta checkpoints. Vi aktiverar oss med detta då och då, ibland med mening och ibland inte när kontrollerna dyker upp där vi ändå råkar vara. Så många checkpoints har vi inte tagit (ju fler man fixar desto större är chansen att vinna Tibro handels presentkort på 1000 kr) men några har det blivit. Det är Tibro Orienteringsklubb som ordnar med detta och vi tycker att det är ett jättebra initiativ!

En för oss ny rolig träning som bland annat hjälper till med fokusering. Än så länge är det mest kul att titta på den som boxar då ingen fått kläm på boxbollen. Inte än i alla fall. Träna! Öva! Träna! Öva!

Igår var det årets 200:e dag och tillika min 200:e dag av aktivitet "med mening". Sjukdomar och skador (inte tillräckligt stora i alla fall...) har fortsatt att hålla sig borta och jag har motionerat vidare. Då förstås även under våra husvagnssemestrar också, så jag har sett mer av Kumla och Hafsten än jag tänkt...

Och nu velar jag om ifall jag ska fortsätta eller ej... Det börjar på att bli en lite tråkig "träningsform" och ibland mer något som jag gör bara för att och inte för att jag vill. Från början trodde jag ju aldrig att jag skulle kunna hålla på så här länge.

Lite över 75 mil har jag tagit mig i år och hade jag gått in för det hade det ju blivit längre, men vissa dagar har lusten att anstränga mig inte alls funnits... men jag har tagit mig ut ändå.

Igår blev det 5,10 km på 30 minuter och den tiden skulle jag vara nöjd med som sista tid då konditionen verkligen gått upp och ner. Att bara gå/jogga känns inte så allsidigt fast är ju ändå rörelse.

Men när motivationen är svår att hitta, ibland även tiden och orken då detta är något som kommit i sista hand och nu när det är sommar känts som något som varit krångligt när vi varit iväg på semester, lutar det åt att det tar slut här. /Jenny

Den här veckan jobbar Jon en del extra och igår råkade det bli ännu lite mer. Jag hade tänkt gå ut när han skulle ha kommit hem. Men det gick att ta motionsrundan i trädgården och samtidigt ha koll på barnen. Inte samma egentid förstås men det blev 30 minuter av aktivitet. Runkeeper hade nog svårt att hänga med dock...

Nu är poolskyddet av, för idag blir det bad och jag har hämtat ner fläktar och andra klimatanläggningar från vinden så det ska vara behagligt inne. Men vi ska mest njuta ute då kyligare väder verkar vara på gång redan imorgon. /Jenny

Igår var jag ute på min dagliga 30-minuters motionsrunda för 130:e dagen i rad och då klarade jag även att ta mig över 50 mil. Två rekord i ett! Jag har fortfarande inte drabbats av någon sjukdom eller skada så jag kör på. Däremot ska Jon iväg med jobbet igen framöver så får väl bli med Lin i barnvagn då, det går inte lika fort och är inte samma egentid då men det blir ju 30 minuter hursomhelst. /Jenny

Under dagens motionsrunda fick jag sällskap av Ian och Isa. De båda kämpade på bra och gång varvades med jogging. Men de tyckte att det var jobbigt... /Jenny