Jag och gamla gravidkilon alltså. Blä... Men nu, aningen sent kanske, har jag försökt ta tag i några av de kilon som jag drog på mig i samband med Sias graviditet. Jag mår ju illa och spyr första hälften av graviditeterna och under andra hälften, när jag rör mig mindre, äter jag igen - för då smakar ju allt äntligen gott. Dålig kombination. 

Det är ju en kamp mot hjärnan, rutiner och en massa annat. Att tänka "är det värt det...?". På sistone har det varit skit med mycket och det har ju inte blivit bättre för att jag ätit då, så varför skulle det bli det nu?

Jag började mitt försök till viktresa den 7 augusti och har kört med invägning måndag morgon (denna vetskap har gjort att jag fått kämpa emot lite mer på helgen när godare mat, godis och annat kommer i min väg...).

Nu har det gått 10 veckor, och vid varje måndagsinvägning har det varit minus. Inte alltid så mycket men ändå aldrig plus. Totala viktnedgången är lite mer än 11 kg, så en liten klapp på axeln ger jag mig själv. Även om det inte syns och det är ju lite motigt förstås. Ändrad kost med mindre att äta och mer rörelse är sättet som så långt fungerat för mig. /Jenny

Ännu en dag som först såg lugn ut, men så visade det sig att Ian och Isa skulle ha dagläger med kyrkogruppen. De skulle också delta i gudstjänsten, men då Jon är bortrest (brukar räcka till gott och väl när han är det utan andra åtaganden) och det är omöjligt för mig att vara på två ställen samtidigt så fick de klara sig själva.

Det hade ju varit roligt att ha tittat på dem, men så blev det att Lin blev bjuden på älvkalas just denna dag också, och det ville jag inte att hon skulle missa. Hon gillar att gå på kalas och särskilt att klä ut/upp sig. Det var hos en kompis som hon aldrig varit hemma hos, men jag och Sia behövde inte dröja oss kvar där för hon drog snart iväg med den supersöta älvsvärmen. Hon hade haft jättekul på kalaset! /Jenny

För ett tag sedan testade vi årets smak på skumtomtar - och vi gillade!

Regn idag sas det, men inte under vår höstiga promenad i alla fall. Under vandringen drällde det ju av löv, men vi såg också de här ansiktena upphängda i träden. Häxkonst? Bara konst? Eller kanske något för någon spökpromenad...?

Spåren som 2023 och delvis 2022 satt kommer aldrig att glömmas, för den här perioden har varit den jobbigaste någonsin. Det är så mycket tråkiga, stressande och frustrerande saker som skett, och just som man trott att eländet inte kunnat bli värre har vi fått uppleva en ny lägstanivå.

En del av det skulle vi kunna nämna, men vi vill ändå värna lite om privatlivet. En annan del har vi av sekretesskäl inte fått nämna, även om det känts fånigt eftersom det är vårt liv som det handlat om och som hamnat i fokus på ett negativt sätt.

Någon gång kanske vi vill, orkar och får nämna vad vi råkat ut för, men nu nöjer vi oss med att glädjas över att ha blanka sidor att än så länge fylla med vad vi vill under ett nytt år.

Smidig lösning för att få plats med återvinningen innan den körs iväg!

En dag som först såg ganska lugn ut... Skolfotograferingen är igång igen efter flera års uppehåll och vi tar ett barn per dag. Imorse var det Ians tur att snyggas till. Hoppas frisyren höll sig någorlunda under cykelhjälmen.

På förmiddagen hade jag nagellackskompis-besök som hade med sig gofika och på eftermiddagen var Jon på utvecklingssamtal för Loe. Men innan det hämtade han Lin från förskolan för idag firar Kullerbyttan 50 år och vid hämtning var det öppet hus och fika.

Jag kände inte alls för det, då jag inte vill ha henne där egentligen (men hos t.ex Förvaltningsrätten står det still) och i och med Loes samtal så passade det bra för Jon att vara lite förskoledelaktig. Lin fick visa honom runt istället.

Jag hade däremot på morgonen hunnit fixa till Lin för maskeraden som de skulle ha på förmiddagen. Temat var helst sagofigur, men Lin ville vara Barbie så då fick det bli så. Klänning, målade naglar, smycken, frisyrfix och lite smink - hon var mycket nöjd med sin outfit. Men det tog ju sin lilla tid.

Och att ställa upp på bilder, gärna med skojiga filter, gjorde hon så gärna så och hon tog även några bilder på sig själv med sin mobil, så det blev helt klart lyckat.

Och dagen bestod också av barnbad, handling, kompislek och annat. Vissa dagar känner man verkligen att man lever lite mer. På gott och ont. Imorgon ser väl lite lugnare ut. /Jenny

I söndags var vi väldigt mycket i rörelse och redan från morgonen då de som ville hängde på till Rankås för att gå bingo- och tipspromenad. Härligt krispigt väder och vi tog oss fram i joggingtakt större delen. Väl i mål visade det sig att Loe och Jon hade vinst på sina kuponger - fikakupong till Jon (som vi gav bort till en bekant på plats då vi inte skulle fika) och 10 kr till Loe.
Sedan var det bara hem och vända för då var det allmänhetens åkning för de som ville det. Och så en vända till pumptracken - så nästan tillbaka till ishallen igen. Väl där kikade vi till den nybyggda skolans baksida där det bland annat fanns fotbollsspel.

På hemvägen stannade vi till vid en annan skola för Ian ville så gärna spela King med oss. Skolbarnen var väl lite mer insatta och tids nog när vi spelade fick vi mer koll på reglerna också. Mycket rörelse denna dag!