Ännu en halvt om halvt oplanerad resa som idag tog oss till Karlstad. Jag fick ett mejl om att Färjestad skulle ha kickoff för kommande säsong. Det lät intressant med skills competition, en intern match med mera. Och så himla långt har vi ju inte till Karlstad så iväg med oss. FBK:s kickoff skulle dock inte äga rum förrän på eftermiddagen så jag googlade lite och fick träff på Mariebergsskogen.

Mariebergsskogen blev verkligen en positiv överraskning och vi tyckte att det var synd att vi inte hade mer tid på oss där. Det fanns mycket mer att se och att göra än vad vi tagit reda på. Vi passade i alla fall på att åka en runda med rundturståget Conrad Höök och fick på så vis se mycket av vad området har att erbjuda: badplats, flera lekplatser, strandängar, Naturum Värmland, en friluftsteater, trollvandring, flera olika djur och mycket mycket mer. Den 16 augusti firar Mariebergsskogen 90 år.

Besöket i Mariebergsskogen drog ändå ut lite på tiden men vi hann till Löfbergs Arena för att se skills competition, prisutdelning, intervjuer och intermatchen mellan gröna och vita. Ungefär 3400 besökare slöt upp.

Vi tyckte att det såg väldigt lovande ut, inte för att vi på något sätt är partiska, och är övertygade om att den här säsongen kommer att bli Färjestads. SM-GULD! SM-GULD! SM-GULD! Det var roligt att fått se lite hockey så här i sommarvärmen och i ishallen var temperaturen riktigt behaglig och passionen stor. /Jenny

... som inte fanns på närmare håll än i Falköping lockade oss oplanerat dit. Vi har tänkt få fast en kana på lekbussen. På något vis. Att ha en bana är en bra början.

Och när vi ändå var i närheten av Falbygdens Ost blev det ostbuffé på Osterian. Barnens buffé är gratis. En sväng in i butiken blev det förstås också.

Och när vi ändå var i närheten av Mösseberg så åkte vi dit och släppte lös barnen på Mössebergs Djurpark. Och det här räckte gott och väl för idag. I alla fall för oss vuxna...

Kramgoa ungar!

Vi gör inga bestämda planer förrän i sista minuten just nu. Lite ovant att ta det som det kommer, och denna dag visade en lovande morgon och fortsatte i samma anda. Så vi satte oss i bilen och for iväg mot Norrqvarn för att släppa loss barnen i Barnens Minikanal.

Barnen tog sig fram i Göta Kanal.

Barn och vatten är ju allt som oftast en oslagbart lycklig kombination. Vi hade med ett par båtar hemifrån som färdades i den lilla kanalen med barnens hjälp.

Men så bör man ju äta också och det är väldigt sällan som vi är åt Töreboda-hållet till. Bäst att passa på att stanna till på Mandy's Diner. Vi försökte boka bord, eftersom de helst ser att man gör det, men i och med att vi kom på det här lite på stående fot fanns ingen tid till det. När de öppnade vid tolvtiden var vi istället på plats och frågade om det fanns bord för oss. Det fanns det.

Ordentliga portioner på Mandy's Diner!

Barnen fick sina beställningar levererade i charmiga pappbilar och till och med Isa tittade storögt på detta. Vi hade tur att få bland de sista barnmuggarna med bilar på också. Maten var väldigt god, men det är miljön i och utanför lokalen som gör själva upplevelsen. Men kanske inte något som passar ekonomin alltför ofta då det inte kostar som på McDonald's precis. Men nu är det här något utöver det vanliga och vi tycker att det var väl värt ett besök! Maten är ju betydligt mycket godare. /Jenny

Nalle har ätit samma smärtstillande medicin i sex år. Den har fungerat och den har aldrig varit svår att få tag i. Men nu är den restnoterad och beräknas inte komma in förrän i början på september. Det var vad vi fick reda på när vi skulle hämta ut en ny burk. Vi trodde att det skulle finnas medicin kvar på något utav de andra apoteken i vår närhet och jakten började.

Medicinen visade sig tyvärr vara mer "populär" än vi räknat med och det slutade med att vi fick reservera en burk i Jönköping, som var närmsta stället vi fick napp på. Men Apoteket ville inte skicka mellan apotek så igår blev det en måste-resa till Jönköping. Det fanns ju några medicinalternativ, men vi vill väldigt ogärna byta medicin nu när vi är i ett sådant kritiskt läge. Så egentligen var det ett ganska lätt beslut att ta. Men nu hoppas vi verkligen att medicinen kommer in som utlovat, för en burk med 100 tuggtabletter räcker inte långt när Nalle äter tre tabletter per dag...

Resan blev lite hastigt och lustigt påkommen igår, men när vi ändå var iväg ville vi göra lite annat än att bara åka för att köpa medicin. Vi började besöket med att äta på IKEA för det är ju så smidigt med barn - billigt och gott. Vi gick ett varv i varuhuset innan vi gick in på A6 och Apoteket. Efter det for vi till Stadium Outlet och där fyndade vi. Vi hittade kläder till oss och det blev ett regnställ till Ian. Han kommer att behöva lite extra kläder när det blir dags för förskola i höst.

Efter lite mer energipåfyll beslöt vi oss för ett överraskningsbesök hos vår vän Skrivmoster och hennes man. Överraskningen kom väl av sig lite för det är nog inte varje dag som det rullar upp en stor, vit minibuss med ögonfransar på parkeringen framför huset... Vi blev i alla fall väldigt varmt mottagna och till Ians lycka så råkade de ha barnbarnen hos sig. Det gav honom chans att göra av med uppdämd energi efter en dag med en del stillasittande. De var så söta tillsammans. Och Isa hamnade i knät hos Skrivmoster.

Det var väldigt roligt att det till slut blev av med en träff i verkliga livet också. Sociala medier är ju bra men där ges ju inte samma möjlighet till spontant inklampande. Isa fick ett par jättesöta skor också.

Efter vårt stopp fanns det faktiskt lite ork kvar och vi var ju ändå ganska nära Gränna - mot polkagrisland! Eftersom det var sen lördagseftermiddag var vi lite osäkra på om något skulle vara öppet. Men i en av butikerna vi var in i pågick det kokning med de generösa öppettiderna 8-22 alla dagar... Och det var även fler affärer som hade dörren öppen.

Sent på dagen och lite sämre turistväder gjorde att vi kunde ta oss fram väldigt smidigt. Nästan så att det kändes som att vi hade Gränna för oss själva. Och det blir många polkagrisar det, och många polkagrisar finns det... Allt tack vare Amalia Eriksson och hennes något tragiska familjerelationer.

Amalia Eriksson föddes som dotter till hovslagare Jonas Lundström och Katarina Hagen Andersdotter i Jönköping. Föräldrarna och syskonen dog i en koleraepedemi när hon var tio år. Vid 31 års ålder flyttade hon, tillsammans med familjen där hon tjänade som piga, till Gränna och gifte sig två år senare med skräddaren Anders Eriksson. Maken dog dock redan 1858, bara en vecka efter att Amalia fött paret en dotter. Amalia Eriksson ligger begravd på Gränna kyrkogård. I samma grav vilar dottern Ida. Vid mitten på 1800-talet var kvinnor fortfarande utestängda från många typer av näringsverksamhet, men kunde av sociala hänsyn få tillstånd att driva egen näring. Amalia Eriksson fick därför efter makens död 1859 tillstånd av magistraten i Gränna att bedriva sockerbageri och börja tillverka karameller. Hon blev den första som tillverkade polkagrisar.

Källa: Wikipedia.

För de som arbetar med polkagrisarna är det ju "vardagsmat" men vi tyckte nästan att det var lite magiskt att titta på när polkagrisarna trollades fram. Vilket hantverk! Och självklart köpte vi med oss en del karameller innan vi efter en något längre dag än vi tänkt for hem igen. Och allt tack vare Nalles medicin... /Jenny

Tråkigt? Inslag av lättja? Ja, kanske båda och så av anledningen att det ändå var ganska smidigt. Det råder lite trötthet, men vi ville ändå komma ut på något så då passade det bra med en heldag i Karlsborg. Orten är liksom ändå inte densamma som när den lever upp på sommaren.

Först hade vi bara tänkt äta och besöka den nya lekplatsen men det slutade med att vi hittade på nya saker att se och att göra. Lekplatsen var jättefin, men det känns som att alla lekplatser som vi besöker är för något äldre barn. Våra får roa sig med det som går och för dem räcker det bra ändå.

Efter gôtt mos på Kanalkiosken for vi till Fästningstorget. Där finns biljetter att köpa till den välkända fästningsturen (och i filmen skymtar ju Jon förbi i en statistroll) men nu är barnen för små för den. För Ian, eller från 3 år vilken han snart är, finns istället Lilla Guldjakten. För oss passade den riktigt bra i och med att barnvagn och hund kunde följa med och jaga ledtrådar.

Vi fick en introduktion och en karta - sen var jakten igång. På kartan fanns olika mål utsatt aoch vi skulle hitta dem allesammans för att få ihop ledtrådarna.

Men nu var Ian ganska trött och det var en bit att gå mellan de olika stationerna. Vips hade han somnat och jag och Jon fick slutföra jakten.

Vår sista ledtråd hittade vi uppe på vallarna och på så vis löste vi mysteriet och guldskatten kunde återfinnas. Efter varje slutfört uppdrag väntar det en liten belöning för barnen. Denna gång i form av en liten kista fylld till bredden med diamanter!

Det var faktiskt inte bara Ian som vid detta tillfälle sov utan även Isa. Barnlösa, typ! Och då passade jag och Jon på att ta tillvara på vår tid på tu man hand. Vi köpte smarrig glass på Bulta-Majas glasscafé och njöt i lugn och ro.

Efter att glassen var uppäten och barn uppvaknade hade vi återigen tänkt åka hem, men på vägen ut från Götiska valvet såg vi att det var visning på DC 3:an. Tja, varför inte tänkte vi och hamnade istället där.

Varför inte ta chansen att kika in i ett plan som byggdes 1943 - för hur ofta får man göra det? En guide berättade planets historia. Ian spände fast sig och Isa agerade pilot.

Fästningsområdet är ju till viss del Jons arbetsplats men som vi upplevde den idag brukar inte höra till hans vardag. Så skillnad på jobb och semester blev det trots allt.

Återigen var det läge att åka hem, men...

Istället blev det att vi stannade till vid det andra vanliga torget, gick i affärer och var in på Konsum och köpte till picknick-fika. Vi tog med vår filt och fikade vid den andra lekplatsen vid Vätterns strand.

Ian är väldigt förtjust i att gunga och gärna HÖGT! Denna gungställning fungerade bra för det. Isa fick allt ta det lite varligare. Och allra varligast var det att bara sitta och njuta på filten.

Efter detta lekstopp tog vi oss nästan hela vägen hem. I början på veckan var vi till skogen med blev avbrutna av regnet. Det kändes lite snopet för vi hade gärna kommit hem med något i våra små hinkar. Både hinkar och påsar blev kvar i bilen och helt på måfå körde vi in på en av grusvägarna längs vägen hem. Vilken lyckträff!

Att det fanns blåbär såg vi ju ganska direkt men efter att jag rekade lite längre in kom jag över ett stort smultronställe och efter lite mer letande hittade vi även några kantareller.

På en väldigt kort stund hade vi hittat så vi var nöjda. Allesammans var dessutom lite trötta, men det här stället lägger vi på minnet och återkommer till.

Den här dagen innehöll mycket av mycket utan att vi egentligen tog oss så långt. Barnen är badade och redo för sängen, även om de har hållit sig vakna nästan längre än oss de senaste kvällarna. /Jenny

Ifjol missade vi Forsviksdagarna då jag liksom ganska nyss varit upptagen med att krysta och vara på BB och så. Men i år kom vi dit, på dagarnas sista dag. Det var 30:e gången som Forsvik hade sina dagar och det är nästan bara då som vi är där.

Sveriges enda hjulångare, Eric Nordevall II, låg inne och det var fritt fram att kliva ombord. Den chansen tog vi för det är ju inte något som händer varje dag precis.

Tillverkningen av hjulångaren har sedan länge varit en stor grej för Forsvik. 1995 påbörjades arbetet med att bygga båten som är en replika av den första Eric Nordevall som ligger på 45 meters djup vid ön Jungfrun i Vättern.

Erik Nordvall (ursprungliga namnet) hette en man som föddes i Överkalix socken uppe i Norrbotten år 1753. Eric deltog i byggandet av Göta Kanal och därav ligger grunden till att hjulångaren döptes efter honom. Om detta projekt finns det mycket att läsa, besök gärna: http://www.nordevall.com/

"I'm the princess of the world..."

Under Forsviksdagarna var det full rulle i alla hörn och det var alltfrån ankjogg till marknad på gång. Vi passade på att ta en tur med bruksjärnvägen som också var i drift.

En långsam runda där loket fick kopplas och växlas om vid vändning, men Ian verkade gilla det hela. Och det är ju också en upplevelse man inte får ta del av varje dag heller. Bar och Grill är däremot mer frekvent förekommande, men äta bör man annars... /Jenny

Det händer mer saker den här helgen än att Isa fyller år och idag fick det därför bli tårta direkt efter frukost. Så vid kvart över åtta satt vi, inte Ian då, och mumsade tårta. Isa verkade inte alls ha något emot detta.

Efter det var det dags för presentöppning och Ian var inte sen med att hjälpa till med att få upp paketen. Nalle gjorde ett och annat försök med att "hjälpa till" också men han fick allt lov att hålla sig undan.

Isa fick några mindre presenter, några möbler till dockan som stol, barnvagn och vagga och precis som Ian när han fyllde 1 år fick Isa en snow racer - en väldigt cerise/rosa en! Men vintern ser vi ju knappast fram emot.

Ian fick också några presenter för att han var så snäll och hjälpte Isa och för att han inte skulle känna sig utanför, även om han inte verkade bry sig så mycket om att de presenter han först öppnade var till Isa.

På förmiddagen for vi sedan vidare mot Mariestad. Vi gjorde ett och annat stopp på vägen och väl framme i Mariestad tog vi en promenad i hamnen där vi också åt.

Sedan vidare mot Ekudden och Bäcken där Barnens Sommarkalas anordnades med en massa goda och skojiga gratis aktiviteter och uppträdanden. Våra barn var väl kanske dock lite små för maximalt utbyte och sedan var det en hel del människor som samlats där och det var svårt att komma fram, svårt för Ian att se scenen och sedan långa köer till glass, sockervadd och annat gratis.

Det var lite synd men roligt att det kom en massa barn dit och vi fick ju se Ola Selmén från det heltokiga barnprogrammet Amigo Grande, som han själv (ironiskt då) kallade för avslappnings-TV. Vi blir oftast helt uppjagade av programmet och det sanslösa händelseförloppet efter bara några sekunder.

Eftermiddagen och tidiga kvällen tillbringade vi hemma i trädgården och njöt av att äntligen ha fått sol och värme igen, dessutom har det inte varit så blåsigt. Vi drog igång krokodil-vattenspridaren och där hade Ian kul så nu var han ganska sval när han skulle lägga sig.

Isas första födelsedag är snart slut och faktiskt att hon klarade av en milstolpe denna dag. Ute i gräset ställde hon sig vid ett par tillfällen upp på egen hand. Vi trodde väl att hon skulle ha lärt sig gå nu, men verkar följa samma utvecklingsmönster som Ian även om han faktiskt gick innan han ställde sig upp. Men kanske är inte de första stegen långt borta nu. Det vore verkligen skönt för det är mycket Isa att bära runt på. ;) /Jenny

Vi behöver verkligen inte soligt och varmt väder för att åka iväg på något. Halvvarmt är faktiskt bättre, särskilt när Nalle ska med. Och när det är mindre bra väder så kan det vara väldigt lugnt på till exempel Sommarland! Vi hade ju ändå inte tänkt bada för det finns att göra på Sommarland ändå.

Ian har tyvärr inte längden inne för flera av attraktionerna, men å andra sidan var hans inträde gratis. Det är för övrigt väldigt smidigt att alla attraktioner ingår i entréavgiften. Det trista vädret gjorde att det var ingen kö alls och flera gånger ville Ian sitta kvar och åka en vända till.

Vi började besöket med att åka tåget som går runt hela parken och bara det var uppskattat av de små. Det krävs ju egentligen inte så mycket, men ändå roligt att få komma ut lite. Vi har ju bara cirka 50 min dit. Vi åt, drack och gjorde lite av varje.

Det finns ett Kotteland med massa kul och lekborgen är ju ganska mäktig för kanske både stora och små. Fråga Jon, han var där...

Något annat som var häftigt att se, och som gav viss obehagskänsla var showen Wild Style. Många, många hopp från olika höga höjder blev det, presenterade på såväl roliga som hisnande sätt. Vid ett tillfälle satte två av deltagarna eld på sig själva för att kasta sig utför.

En fartfylld show som faktiskt höll Ian bänkad på helspänn och i klippet nedan är det han som sticker ut när vi ska skrika "hoppa". För avslutningsnumret var storslaget då en av showartisterna hoppade från 25 meter ner i poolen som endast var 3 meter djup. Hastigheten hade mätts upp till 90 km/h... Han överlevde.

Nu lämnar vi Sommarland åt sol, värme och många, många besökare (för idag var det nästan lite synd om personalen men som ändå lika självklart visade upp en mycket gästvänlig sida - oj, så uppmärksammade vi blev!), och kanske att vi tar oss tillbaka mot slutet av säsongen istället. /Jenny