Direktlänk till inlägg 3 november 2010
Det händer inte dagligen att det spelas in film i Karlsborg. Än mindre vanligt att det görs på fästningen och kanske minst vanligt att filmen är i 3D. Därför, när statister söktes till inspelningen av den nya filmen till äventyrsturen på Karlsborgs fästning, ringde jag och anmälde mig som frivillig. Sent på måndag kväll "ryckte jag in" som soldat. 1800-talsuniformen är ju riktigt stilig, inte sant?
Riktigt lika tidsenlig var kanske inte denna varmkorv, men den var god ändå. Jag är ingen erfaren statist, men något jag snart lärde mig var att filminspelning kan innebära mycket väntan. Och den kan man fördriva genom att äta...
... eller kanske ta sig en tupplur? Livet i showbiz är hårt.
Ovan ser ni orsaken till mycket av all väntan: 3D-kameran. Eller rättare sagt, kamerorna. För ska det bli tredimensionellt räcker det inte med en. Hela systemet är riggat på en så kallad "steadicam" och är ca 35 kilo tungt. Inget man tar med sig på semesterresan direkt, alltså. Och eftersom filmteamet bara hade ett 3D-system, var man tvungen att filma varje scen flera gånger om man ville ha olika vinklar. Och det ville man...
Att vara bakom kulisserna är ganska intressant. En hel drös med folk är inblandade i filmningen, och inte sällan upplevs det hela som ett mer eller mindre välorganiserat kaos.
Regissören hade fullt upp med att dirigera skådespelare, statister, kamerateam och övriga. I sminket fick en skådespelare ett litet "ansiktslyft" innan tagning.
Dag två filmades bland annat scenen då landets guldreserv anländer med hästtransport till fästningen. Det var en stor scen med många skådespelare, statister och hästar, och som vanligt var det många repetitioner och omtagningar. Jag blev grymt imponerad av hästarna och dess ryttare och förare, som så tålmodigt stod stilla under så lång tid i den iskalla, kraftiga höstblåsten och regnet (som till råga på allt förstärktes av iskallt vatten från en brandslang för effektens skull...). Hatten av för er allihopa!
Slutligen, efter två långa dygn av skådespeleri, minimalt med sömn, maximalt med socker och kaffe, samt lite fallskärmspackande däremellan, tackade jag för mig och lämnade in mina filmkläder. Kombinationen vita byxor och mörkblå jacka med färg som inte tål regn är kanske inte så lyckad... Och fastän det var väldigt roligt och lärorikt att få vara med om denna händelse i svensk filmhistoria, var det skönt att åka hem och krypa ned i den varma, sköna sängen. /Jon
The end
Den 25 juli 2010 startade vi jennyjon-bloggen. I över ett decennium har vi hållit liv i den här bloggen. Minst ett blogginlägg per dag har vi publicerat. Och fler ska det bli!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|