De här trevliga människorna bodde i huset innan oss: Ing-Britt och Göte.

I eftermiddag ringde Ing-Britt och Göte, de fina människorna som var så snälla och sålde huset till oss. Vi har ju tidigare nämnt på bloggen att de lämnade kvar många praktiska grejer till oss... som Jon tycker det är jätteroligt att leka med.

De ville komma och hälsa på oss och önska en god jul. Vi har bara setts någon enstaka gång efter husköpet, bland annat när vi visade upp Ian för dem i deras nya hem. Nu fick vi chansen att visa upp en större Ian. Jag tyckte att Ing-Britt sa att Ian var tre veckor då, så det var ett tag sedan, men tiden går ju så fruktansvärt fort. (Lite märkligt att just idag fick vi ett av deras julkort som missats av adressändringen. Det kunde vi nu överlämna så här istället.)

Vi visade huset för dem och vad vi hittat på med vinklar och vrår. Ians rum, deras före detta TV-rum, har ju fått genomgå största förändringen om man bortser från badrummet förstås. Vi har ju inte kommit helt tillrätta överallt men vi trivs bra och jag tror att de var nöjda med hur vi inrett också.

Julklapparna får vänta, men blomman fick vi öppna. ;)

De hade också med sig presenter, fast paketen var julklappar så de får vänta till julafton och det tror jag att Ian förstod. Hihi! Men blomman fick vi lov att öppna, en amaryllis i den nyare och spännande färgen tropical orange. Det var roligt att ses och jag tror att Ian la på charmen även den här gången. När de gick såg det till och med ut som att han vinkade av dem... /Jenny

Tack så jättemycket för det gulliga julkortet, blomman och presenterna

och vi hoppas att ni hittade in här på bloggen.

Att småbarnsföräldrar pratar mycket kiss och bajs hade vi ju hört och nu vet vi att det stämmer också. Särskilt under den senaste veckan. I torsdags, dagen efter han blivit tre månader, bajsade Ian så det stod härliga till. Först i blöjan, sedan lite på skötbordsunderlägget och var inte färdig förrän det kommit bajs på skötbordet också. Men sedan dess har det varit stopp. Vi har väntat och väntat men har inte varit så oroliga då han verkar må bra i övrigt och eftersom jag helammar är tydligen förstoppning sällsynt. I morse ringde jag BVC i fall och där tyckte de väl inte heller att det verkade konstigt men fick tips om rapsolja och att peta med febertermometer för att "reta". Ian verkar ha haft så mycket annat för sig på sistone med att stoppa händerna i munnen, som verkar klia, och med att försöka vända sig från rygg till mage, eller i alla fall snurra runt på golvet, så att bajsa har fått stå åt sidan. Vi väntar vidare... /Jenny