Under graviditeten var jag riktigt trött och mot slutet var det hemskt. Jag orkade inte alls iväg på så många aktiviteter som jag hade velat. Orkade inte med att göra saker, orkade inte umgås... Och att veta att hur mycket man i "vanliga fall" kan och orkar var tufft. Det är ju en sak när jag inte velat, men nu har energin, och till viss del rörligheten börjat återkomma. Att det är betydligt enklare väder underlättar också förstås. Jag blir fortfarande lite överraskad när jag inser att jag kan ligga på sida eller rygg i sängen utan att det börjar göra ont någonstans. Men under den senaste tiden har en lättare form av isolation inträffat. Barngrupper har haft träffar på lekplatsen och det hade ju varit kul att gå dit. Men så fick Ian vattkoppor och även om det varit uteaktivitet med minskad smittorisk så blev han förkyld och att anstränga honom mer än nödvändigt kändes så där. Han vet ju inte så bra själv vad han orkar och det märks tydligt på honom när det inte står rätt till. Han är inte sen att låta sin omgivning veta om minsta lilla rubbning av hälsotillståndet, om man säger så... Så på sistone har jag sett mycket av hemmaplan och här har det ju inte varit så muntert alla gånger. Mycket krångel när det skulle kännas så härligt att bara få vara med barnen och ta hand om de "vanliga" vardagssysslorna. Att få umgås med sina barn är ju inte alla förunnat, Jon skulle säkert vilja göra det mer, men den här isoleringen som blivit får gärna vara övergående. Håller tummarna för friska barn och att energin håller i sig så vi orkar ut och träffa andra än oss själva. /Jenny

Ett paradis utan Coca-Cola - du måste skämta! Denna dryck är ju himmelriket personifierat, gudafierat, whatever. Och att jämföra Coca-Cola med snus och cigaretter - som att jag skulle vara beroende! Jag kan ju sluta närsomhelst. ;) /Jenny

Så jag köpte två vattenpistoler så att Jon skulle få en för att kunna försvara sig. ;) Nja, kanske inte riktigt men det är himla kul med vatten.

Och de här pistolerna är riktigt häftiga med Dustymotiv och vattenpumpning. Vatten är ju en sådan härlig underhållning och barnen verkade uppskatta denna sommarpresent. Isa överraskade och lyckades få till vattenpumpningen också.

Blöta barn var glada barn. Fast de hade nog inte siktet inställt rätt alla gånger och de stackars obeväpnade föräldrarna besköts också. Att pappan i familjen arbetade med den nya gungställningen och dess gungor gjorde honom ändå inte fredad. Men gungställning, säkrad med reglar, och två nya gungsäten är på plats. Den andra gungställningen fick vi som en fin inflyttningspresent, men nu räckte inte gungplatserna till i den för vi räknar ju med att Loe ska få användning för en babygunga om några månader...

Det här har varit en härligt varm och solig dag som vi hoppas på flera repriser av - har ju inte fått fram poolen än. Och om barnen sprang omkring och laddade med vatten så laddade Loe på sitt sätt... /Jenny

På tidiga kvällen tog vi en snabb sväng ut för att se på raggarbilarna, även om det gick bra att titta på några från hustrappen också. Men en Ian som inte är helt hundra än och som vägrade sova middag har inte varit någon picknick idag... Humöret har förresten inte varit på topp hos någon här, men dagens största krångel med internetbanken gick i alla fall förvånansvärt lätt att lösa. I morgon gör det absolut ingenting om ingen av oss vaknar före klockan sju, bortsett från Loe i natt då. Långhelgen kan alltså bara bli bättre. ;) Eller...?

Som start på långhelgen blev det ett besök i Hjo. Mat på Hjogrillen, lek på lekplatsen i hamnen, säsongens premiärglassar på Moster Elins och lite annat blev det - och allt i det underbara vädret. Äntligen värme! Hoppas på en lugn och krångelfri helg.

I helgen passade vi faktiskt på att streama Star Wars: The Force Awakens.

Helt klart sevärd! May the 4th be with you...

Vi hade bestämt att åka till Rankås och bara hämta ut Ians medalj för hans deltagande i vårens Terrängpropaganda. Vi tyckte inte att han var frisk nog att vara med, för även om vattkopporna är något bättre, så verkar han ha dragit på sig en förkylning också. Men det fanns ingen medalj att få, inte för någon. De hade inte kommit. Så det var snopet och kanske att det gjorde några barn besvikna också... Ian blev inte så ledsen, han undrade mest varför vi for fram och tillbaka så där. Han nöjde sig gott och väl med ett par platstallrikar med minioner på från Netto. Lite flängande blev det, för jag hade ju just kommit från jobbet när vi behövde åka iväg igen. Men att även detta inte skulle flyta på som tänkt återspeglar ju verkligen den senaste tiden. /Jon