jennyjon - vår vrå av världen

Alla inlägg under juli 2016

Av Jenny och Jon Sjöberg - 13 juli 2016 19:40


Tibro Kommun, Kultur & Fritid, bjöd på gratisshow med Mora Träsk i Tibro Parken ikväll - och vi och halva Tibro var där. Andra halvan var nog på Öland för det verkar vara populärt också. ;) Det här var tredje showen som vi sett med Mora Träsk och helt klart den mest medryckande!



Det blev verkligen en fin uppslutning av stora som små som sjöng med och gjorde rörelser till klassiker som Fader Abraham och Tigerjakten. Till och med Loe höll sig vaken genom hela tillställningen, men han och även Ian och Isa fick ha på sig hörselskydd. Vi tycker att de hör så dåligt som det är. ;)


Allmänt · Ian · Isa · Kändisar · Loe
Av Jenny och Jon Sjöberg - 13 juli 2016 12:13

Loe blir fyra månader idag och har provsmakat lite kokt morot.

 

Loe
Av Jenny och Jon Sjöberg - 12 juli 2016 16:30


Jättelätt och väldigt snabbspelat sällskapsspel - helt enkelt perfekt för mindre barn!


Av Jenny och Jon Sjöberg - 11 juli 2016 19:06

Någon gång mellan regnskur 23 och 24 bestämde vi oss sent om sider för att ta oss iväg till Mariestad. På Karlsholme skulle evenemanget Kalas i parken arrangeras med Clowner utan gränser. Vi var väl lite tveksamma till barnens intresse men tänkte att ett utearrangemang ändå skulle kunna passa bra. Nu blev det inte riktigt så för vädrets makter ställde till det och istället blev det en show inomhus och där blev det fort varmt och barnen rastlösa. Men kalaset var riktigt bra och innehöll en blandning av "fysisk komik, magisk magi, imponerande cirkuskonster, musik från hela världen" och så en uppsjö av clowner på det. Clowner utan gränser utför ett fantastiskt arbete! Efter showen bjöds barnen på fika och på gräsplanen utanför lokalen fanns möjlighet att prova på några utav punkterna i programmet.



Åt mariestadshållet är vi inte så ofta så när vi ändå var däråt passade vi på att fara över bron och ut på Torsö. Vi hade läst oss till att det vid Sandbäckens hembygdsgård skulle finnas en trollstig.



Vi åkte dit helt förbehållslöst och blev istället glatt överraskade. Trollstigen var jättefin! Lagom lång (men inte passande för barnvagn) och med väldigt många olika troll och andra skapelser att hålla utkik efter.



Att vara ute och röra sig mer fritt passade våra två trollungar mycket bättre. Och det var även intressant för oss vuxna att kika på alla kreationer. Loe hade roligt åt allt, men så har han ju oftast det.




Vi hade dessutom tur med vädret och klarade oss undan med bara några få regndroppar. Egentligen är det ju ganska bra "resväder" med barnen när det inte är för varmt, men ändå är ganska torrt. Fast Isa är inte förtjust i att åka några längre sträckor så det här var alldeles lagom för henne. Leta troll tyckte hon och Ian var spännande, så de föredrog nog det före clownerna. Men å andra sidan, vem gillar clowner...? ;) /Jennywise

Ian · Isa · Loe · Utflykter
Av Jenny och Jon Sjöberg - 10 juli 2016 17:15

Första veckan på Jons semester började med att Isa fyllde två år och slutade med att Nalle dog. En märklig start. Andra veckan har gått åt till mycket bearbetning. Att bara gå och lägga sig, dra täcket över huvudet och gråta ut ordentligt har det inte varit läge till. Det finns ju ett hushåll att sköta osv.

Vi har gjort vårt bästa och svarat Ian så gott vi kunnat när han frågat om Nalle. Vi vill inte undanhålla honom döden men det känns ändå som han är för liten för att vi ska förklara den biten fullt ut för honom. Nalle kommer inte tillbaka är ett svar som han inte dragit längre hittills.

Men Nalle hade ju en del saker och de har vi röjt upp bland och i och med det har det även blivit röjande här och var utöver det. Igår började vi i källaren och jobbade oss igenom den, upp på boplanet och avslutade med trimning i trädgården. Det firade vi till slut med lördagsmys som var en kompensation för det missade fredagsmyset för tiden drog i väg då. Pizza på altanen blev det också.

Då sa vi att nu skulle vi minsann ta det lite lugnare och ha semester... så därför blev det "bara" att vi tömde komposttunnorna för att slänga dem och istället gjorde vi en större nätkompost. ;) En rödavinbärspaj på egna bär blev det också. Att göra på hallonen gick inte dels för att de inte skulle ha räckt och för att Isa åt upp de flesta...

Men det blev i alla fall väldigt fint i källaren efter röjningen där. Dockhuset blev klart igår och det ledde till en och annan rokad där. Mörkläggningsgardiner har det blivit i lekrummet nu också så vi kan dra igång discokulan.

Skönt med lite ordning. Så nu får gärna en ordentlig sommarvärme infinna sig! /Jenny


Av Jenny och Jon Sjöberg - 9 juli 2016 21:15

Jag känner att jag behöver skriva av mig lite, fast vet inte hur jag ska börja. Det var länge sedan jag skrev ett inlägg överhuvudtaget, men detta är särskilt svårt att hitta orden till. Jag saknar Nalle. Mer än jag kunnat ana. Han var ju en så självklar del av vårt liv under så lång tid. Alltid med på allting. Eller, ju äldre han blev, alltid här när man kom hem. Han tog plats. I bilen, i soffan, på golvet. Ofta låg han i vägen, man vande sig att kliva över honom. Eller snubbla, när han ofta fick för sig att resa på sig just då. Han gillade att ligga ute i trädgården och bara spana, lukta och lyssna. Som den vakthund han var. Det gjorde inget om det var snö, tvärtom. Han älskade snö. Ett år fick han faktiskt det i födelsedagspresent, mitt i sommaren...

Nu är det tomt. Överallt. När jag öppnar bakdörrarna på bilen, förväntar jag mig att han ska ligga där på sin bädd och titta upp. Men nu står bara barnvagnen där. Soffan känns onödigt stor utan honom. Det är märkligt att sitta på hans favoritplats, där han brukade ligga och halvt drömmande blicka in i brasans glöd. Han kunde dåsa till och inte märka att alla andra gick till sängs. Ingen att sitta bredvid och långsamt stryka över pälsen längre.

När det blir några rester över efter maten, hinner jag tänka "ska Nalle få dem?". Till och med dagen då vi skulle åka och hämta hans aska, när jag kollade i köket så att inte barnen dragit igång spisen, kastade jag reflexmässigt ett öga på Nalles vattenskål så att han skulle ha vatten när vi åkte. Den stod inte heller kvar.

Inte ens att hämta tidningen är som förut. Den brukade jag ta med mig in efter Nalles morgonpromenad. På kvällarna kommer en rastlöshet över mig. Vanan vill ut och gå. Mot slutet gick han verkligen inte fort, men det var ändå vi två. Överallt, jämt, i ur och skur. Hur många mil gick vi egentligen genom åren? Och som jag torkade den hunden! Regn, snö, lera, sand, växtdelar... Säkert flera kubik totalt. Han hade så mycket päls. Man kunde kamma i timmar utan att det märktes, högarna med löshår blev groteskt stora. Svårt att hitta fästingar i allt fluff. En dag, när vi bodde i Fagersanna, hittade jag fjorton stycken på en gång. Den sista hittade jag på honom strax efter att han dött. Hur länge vi kommer att hitta hans hårstrån vet jag inte. De är överallt. Till och med i frysen.

Minnen. Så många. Inte bara roliga, förstås. Hundägarlivet blev inte alls som vi trodde. Förstås. I det stora hela blev det bättre. Det är svårt att förstå. Nästan tio år av kärlek. Villkorslös från hans sida. Ibland förtjänade jag verkligen inte den.

Förhoppningsvis bleknar det ledsamma bort med tiden. Veterinärbesök, djursjukhus, operationer, diagnoser, mediciner, specialfoder, kosttillskott, ramper... Så lång tid på sig att förbereda sig för det ofrånkomliga. Ändå var det inte tillräckligt. Jag vill minnas schäferblandningen med hängande öron, så full av energi och "flyt i steget", som helt glatt och oförskräckt ville hoppa in i vår bil den allra första gången vi träffade honom. Nalle älskade att åka bil! Färdens längd och mål spelade ingen roll, han bara satt där bak och tittade sig obekymrat omkring. Kul att få vara med. Hade någon velat kidnappa Nalle, hade denne någon bara behövt öppna bildörren...

Nu är hans aska spridd för vinden. Jag hoppas att han någonstans springer i den, med de där mjuka hängöronen fladdrande upp och ned. Kanske bär han på en stor gren som han trixar med och tuggar på. Kanske jagar han strandskator längs en lång strand. Kanske låter de honom tro att han verkligen hade en chans att få fatt dem. Sedan traskar han ut i vattnet, dricker en slurk och grimaserar över hur salt det är. Nu har han inte längre ont. Nu är han inte längre här. Bara sorgen och saknaden. Och glädjen och kärleken. /Jon


Av Jenny och Jon Sjöberg - 9 juli 2016 18:51

Piratskeppet är färdigt och så även nästa projekt: ett dockhus! Byggt från grunden i egen enkel design.



Det blev en lättare variant, men nu har flera utav leksaksfigurerna fått sig ett rum. Möblemang får komma senare.


Presentation


Vi är Jenny och Jon, ett gift par som bor i en villa i Tibro tillsammans med våra fyra barn: Ian född i september 2012, Isa född i juni 2014, Loe född i mars 2016 och Lin född i januari 2018.

Kontakt: jenjonsjoberg@hotmail.com

Besökare just nu...


Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Juli 2016 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se