Vad är det som händer? såg Loe ut att tänka. Och företeelsen är ju något utöver det vanliga, särskilt den här gången då vi hade både Isa och Ian i luciatåget. Vår fina ängel och vår fina pepparkaksgubbe! Och självklart var firandet i stort supergulligt med alla små söta barn.

Att få ur Ian och Isa om de ätit på förskolan är inte det lättaste.

Jag till Isa: Hur mycket har du ätit?
Isa: Jag har ätit upp.

Jag: Hur mycket var det då?
Isa: Jag har ätit allt.

Det säger ju egentligen ingenting om mängden. Och inte är det lättare att få ur Ian heller:

Jag till Ian: Hur mycket har du ätit?
Ian: Jag har ätit två portioner.

Men hur stor en portion är för honom förblir en hemlighet. /Jenny

Helt förberedd kommer jag aldrig att bli, men nu har jag fått mer information om hur det kommer att gå till när det väl är dags. Det var en hel del information att ta in och det kändes väldigt märkligt att sitta där och prata om hur det går till. Jag ska inte ens infinna mig på förlossningen, utan ta mig direkt till BB. Bara det känns ju underligt.
Det var på Specialistmödravården på Skaraborgs sjukhus, där alltsammans ska ske sen, som jag träffade en barnmorska för genomgång. Jag fick ett papper att läsa för att sedan komma med frågor. På pappret stod det om den särskilda duschningen som ska göras med helkroppstvätt för att minska risken för infektioner, det stod om vad som händer när jag kommer dit med dropp, kateter osv, det stod om hur det går till i operationssalen, vad som händer efter kejsarsnittet och överst på pappret stod datum och tid för när jag ska vara där.
Eftersom båda mina tidigare snitt varit akuta så har de gått till på lite andra sätt och framförallt mycket fortare och jag har ju haft värkar/påverkade bebisar och bara velat att det hela skulle få ett slut. Nu kommer jag vara kusligt medvetande om vad som sker. Att vara kontrollfreak när det kommer till förlossningar är verkligen ingen fördel.
När barnmorskan kom tillbaka tog jag upp mina funderingar, hon tog mitt blodtryck, dopplade hjärtljud, gav mig papper för att lämna till provtagningen då de vill ha "färska" siffror att gå på, så dit ska jag några dagar innan och sedan fick jag ett papper för att lämna vidare till narkosläkaren på dagkirurgin. Och det blev nästa stopp för ett besök där hör till den här planerade vägen. Besöket på sjukhuset tog närmare två timmar alltsom allt och det var ju mycket att ta in och jag var väldigt trött efteråt. Och innan också för den delen.
Men innan jag lämnade sjukhuset så letade jag reda på ingången till BB och tog hissen upp för att kika. Förlossningen och BB är relativt ombyggda, och nya förlossningen hann jag ändå se med Loe, men då var inte BB färdigt så nu kommer jag att få se även den delen.
Ingen utav mina förlossningar har ju gått som tänkt och jag kan inte helt släppa tanken på att det även den här gången inte kommer att gå så där "planerat" ändå... /Jenny

Ja, det var väl inte mer än rätt att en av Coca-Colas trognaste kunder skulle kamma hem en vinst i deras pågående jultävling. Att få ihop korkar med koder var ju inget problem, lite klurigare med motivering. Men något av de inskickade bidragen föll visst i god jord. Roligt förstås! /Jenny

I år består vårt lilla luciatåg av

en pepparkaksgubbe, en ängel och en tomtenisse.

Idag hade Jenny ett besök inbokat hos specialistmödravården på sjukhuset inför det planerade kejsarsnittet. Under tiden tog jag barnen till Balthazar Science Center. Det var första gången vi var där efter ombyggnaden, och mycket var förändrat. Inte minst det faktum att en hel våning tillkommit! Däruppe fanns ett mysigt fik, LEGO i mängder, lastbilssimulator (Loes favorit!), kluriga dataspel och mycket annat. Barnen lekte och utforskade av hjärtans lust, det blev mycket spring och skratt, men vissa saker var också lite läskiga. "Gruvan" var aningen för mörk och full av konstiga ljud för våra små, även om Loe helt orädd knallade vidare in i mörkret när storasyskonen vände om, hahaha...

Bland alla roliga saker att prova var nog en gammal favorit det som fortfarande höll bäst, även om den fått en ny placering: väggen med knappar som tänds i oregelbunden ordning, där det under en minut gäller att trycka på så många upplysta knappar som man hinner. Oj, vad barnen skrattade och jobbade hårt tillsammans framför väggen (eller ja, samarbete åtminstone ibland i alla fall - blev ju en del knuffar också)!

Men lika glada över att vara där, lika ledsna blev de när jag sa att det var dags att åka därifrån. Jag hade fullt sjå med att samla ihop de spralliga barnen som gjorde sitt bästa för att springa åt tre håll samtidigt (och plötsligt behöva gå på toa - igen...). De hade så mycket energi att de lätt hade kunnat busa där långt efter stängningsdags, men vi kan ju alltid åka dit igen nån gång.

Jag tycker om att ha ett science center så nära, minns ju de spännande skolutflykterna till Teknikens hus i Luleå under uppväxten, och jag är glad att barnen verkar gillar att experimentera och pröva olika saker inom fysik, kemi och annat, och utforska vår omvärld. Det är ett lekfullt sätt att lära sig mer om naturvetenskap och om hur saker egentligen funkar. /Jon

... och tralla på en liten trudelutt.

Men vem vet hur länge den blir kvar så bäst att ta oss ut en sväng. Skottning, snöänglar, snöbollskastning, snögubbe, snölykta och lite pulkaåkning. Bäst att få med allt. Loe gjorde skidpremiär, han blir ju trots 1 år och nio månader i övermorgon.