För en tid sedan började det kännas konstigt i området kring naveln men det dröjde innan det övergick i att allt oftare göra rätt så ont. Lite 1177-googling gav för handen att det nog rörde sig om ett navelbråck, vilket också läkaren på vårdcentralen senare bekräftade. Ironiskt nog, ska väl tilläggas, eftersom jag inte är den i familjen som fött fem barn. Men men, får man det så får man det, träning eller ej (ej!)...

Hursomhelst blev det en remiss till SkaS och efter lite väntetid fick jag komma på en förberedande undersökning inför operation i Falköping. Med lite "bonnatur" råkade det bli ett återbud strax före jag för en vecka sedan ringde och frågade om just det. Så i förrgår tog jag buss, tåg och buss igen via Skövde till dagkirurgin på Falköpings sjukhus, en pang-pang-pang-resa som gick som på... ja, ni vet.

Även inne på sjukhuset gick det relativt fort, personalen var trevliga och proffsiga och inom kort låg jag på operationsbordet, andades in syrgas (O2), blundade och tänkte glada tankar (faktiskt ett fint tips från anestesisköterskan) medan John Blund smög ut i blodet. Sen minns jag inte nåt mer utan slog upp ögonen igen på Postop/uppvaknandeavdelningen nån timme senare, med ett förvånansvärt litet bandage (läs plåster) över naveln.

Efter lite tillkvicknande, toabesök och fika på rummet kom läkaren förbi och förklarade ingreppet, som var rutinmässigt, storleksmässigt litet och relativt enkelt, för en kirurg i alla fall.

Jag tackade så mycket för behandlingen och passade på att ge alla jag mött på sjukhuset min uppriktiga beundran och tacksamhet för det trevliga bemötandet och den fina vård som vi fortfarande är lyckligt lottade att få åtnjuta nästan helt gratis i detta land - nåt som man verkligen inte ska ta för givet utan tvärtom slå vakt om och slåss för om nödvändigt!

Sedan gjorde jag samma resa baklänges - buss, tåg, buss - lika smidigt hem som dit och hann tillochmed hem innan läggdags för barnen, så godnattkramar blev det också.

Nu återstår en kortare läkningstid där jag behöver undvika tunga lyft, så jobbet och sysslorna hemma blir lite smått handikappanpassade ett tag framöver men snart ska jag vara på banan igen och lyfta både barn och fallskärmar. Dock inte samtidigt... /Jon