Idag väntade från nissen allt som behövdes för att göra ett...

... pepparkakshus.

Igår var det pysselstund i biblioteket och Isa, Lin och Loe knåpade ihop allt från piprensarjulgranar till julgranskulor och smällkarameller. Och som om inte det vore nog med skoj bjöds de mindre barnen på en föreställning i Runda rummet: Nasse hittar en stol, av Teater Trampolin. Isa var lite för gammal, så hon pysslade vidare medan Loe var storebroderlig och höll Lin sällskap på första parkett. Många skratt hördes inifrån rummet under föreställningen, och barnen kom ut glada i hågen och fortsatte pyssla ännu en stund innan det var dags att åka hem igen.

Snöigt och kallt - då tyckte nissen att det passade bra med Vinterbingo. Så barnen knallade iväg för att kryssa så mycket så möjligt från nissens bricka. Uppgiften fixades, bara en snölykta som de inte kunde hitta, och den goda belöningen blev deras!

Snällkalendern uppmanade till att skicka julkort som en god gärning. Sagt och gjort, barnen målade entusiastiskt och skrev nästan fyrtiotalet julkort som de senare i kvällsmörkret delade ut i grannskapets postlådor. Det blev många upprymda spekuleringar under promenaden över vad folks reaktioner skulle bli när de senare skulle vittja sina lådor. Förhoppningsvis blir de allra flesta både lite förbryllade och glatt överraskade när de hittar de anonyma julhälsningarna.

I år kommer det inga julkort i postlådan från oss, det blir endast en digital variant. Men vår önskan om en god jul och ett gott nytt år finns ändå där.

Utanför nissens dörr stod en tvättlina och på den hängde nissens röda små strumpor. På barnens stolsben satt också strumpor, juliga strumpor i present. Barnen ville genast byta till de nya!

I förra veckan fick Loe feber och ont i öronen. Febern gick över men när smärtan inte försvann efter ett par dagar tog vi honom till vårdcentralen. Där konstaterades öroninflammation och ett litet hål i höger trumhinna - INTE vänster, där han hade haft mest ont. Det fick bli en sväng förbi apoteket innan hemfärd för att hämta ut en antibiotikakur: Kåvepenin. Med Ians känslomässiga reaktion mot detta penicillin (som smakar vedervärdigt, jag vet för jag provsmakade det!) fortfarande alltför tydligt i minne (Ian var typ tre år när han fick det utskrivet...), bad jag att få tabletter utskrivna istället för medicinen i flytande form. Och det visade sig vara ett genidrag då Loe inte hade några problem som helst med att lära sig svälja de små tabletterna. Nu mår han mycket bättre men han hör väldigt dåligt, antagligen på grund av vätska i öronen. Om cirka tre månader ska han göra en hörselundersökning för att säkerställa att hörseln inte påverkats. /Jon

Nissen hade påbörjat jobbet med toagranar, men blivit för trött för att göra klart jobbet, så barnen fick slutföra pyntandet.