Ian vaknade igår morse med ett skutt ur sin säng och tjoade: "Idag är det min dag!", så nog var han allt taggad, han. Att vi vuxna fortfarande låg och (halv-)sov var ju en annan femma... Men efter frukost och ett litet gjuterijobb i trädgården, bar det denna gång av västerut, mot Skövde.

Första anhalt var Ten Lanes bowling, och där hann vi med tre hela serier innan vår tid var slut. Ian gjorde sin allra första strike! Han blev förstås jätteglad, och fixade dessutom en hel del spärrar. Vi hade jättekul, och när magarna började kurra högre än slamret av bowlingklot och käglor, begav vi oss vidare till "Donken" för ett riktigt skrovmål - och så mjukglass med chokladsås på det!

När vi laddat energidepåerna drog vi vidare till Laserdome i Commerce. Där hade vi turen att få hela arenan för oss själva, så hela första spelet blev en tjugo minuter lång shootout mellan far och son. Ian visade sig vara en riktig sniper, och tack vare hans ringa längd tog han sig ganska obemärkt fram bakom alla hinder. Jag, å andra sidan, fick smyga mig fram hukande hela tiden och det känns i benen idag kan jag ju säga... Förgäves, ska tilläggas, för till Ians stora glädje spöade han farsgubben med nästan dubbelt så många poäng!

Kul var det hursomhelst, och efter första omgången tog vi en välförtjänt vätskepaus. Nästa omgång spelade vi tillsammans med en annan familj, och denna gång teamade vi upp i samma lag mot två andra. Ian var helt orädd och gav sig in i eldstrider helt ensam utan skydd. Jag försökte tillämpa stridskunskaper från lumpen men kom rätt snart fram till att jag var lika usel på eldstrid nu som då (tur att jag var bättre på att bekämpa bränder...), och tog till slut bara rygg på min vapengalning till son där han stormade fram i labyrinten, ackompanjerad av dånande hårdrock.

När diskoröken lagt sig och vapnen slutat lasra, såg vi att vi hade kommit på en hedrande andraplats. Ian var helt lyrisk och lite trött på vägen hem. Inte svårt att förstå - det var jag med... Därhemma berättade han för syskonen om sin dag och visade bilder och filmer. Alla lyssnade intresserat och tyckte att Laserdome såg väldigt spännande och roligt ut. Vem vet, någon dag längre fram i tiden kanske vi kan spela där allihopa, hela familjen. Då tar jag nog rygg på Ian igen... /Jon

Att jämt och ständigt behöva konkurrera med tre syskon om vår uppmärksamhet är väl kanske inte alltid så kul. Därför försöker vi då och då ge varje barn en egen dag, där han eller hon får åka iväg med någon av oss och göra något roligt på tu man hand. Igår var det Loes tur att ha skôj.

Denna gång gick färden till Karlsborg. Trist nog var vädret inte riktigt med oss men vi var förberedda med varma och vattentäta kläder. Att få sitta framme på "mammas plats" i bilen var ju bara det en stor grej, och på färden pratade Loe oavbrutet om allt han såg och en massa annat. Sedan blev det minigolf vid Göta kanal med avbrott för att se på broöppning, lunch ute på Kanalkiosken (fler broöppningar), några vändor med kickbiken på pumptrackbanan och sedan glass när regnet tilltog.

Loe har alltid varit intresserad av alla de coola maskiner som finns på mitt jobb, så självklart fick det bli en vända dit för provsittning innan det var dags för att åka hemåt igen. Väl hemma väntade syskonen spänt på att få höra om vad han varit med om, vi visade bilderna och han berättade med lysande ögon om allting.

Många intryck och förhoppningsvis ett roligt minne att leva på länge. Inte helt oväntat somnade Loe väldigt fort på kvällen. Kanske drömde han om att köra snöskoter, eller sopmaskin, eller lastbil, eller truck, eller kanske båt på Göta kanal... /Jon

Igår kom vi hem efter ett par dagar i Uddevalla på campingen Hafsten Resort. Det här var en camping som stod med på önskelistan från ifjol så det var kul att komma dit. Vi har ju siktat in oss på campingplatser med poolområde och här fanns det ett stort fint sådant. Dock kostade vattenrutschkanan extra, den kunde ju lika gärna ingå kan vi tycka, men vi löste band för Ian och Isa som ville åka.

Nu var det långt ifrån det varmaste av väder när vi var där så i vattnet där det var 28 grader var det varmare än i luften! Men det blev ändå bad för oss vid tre tillfällen under vår tre nätter långa vistelse. Campingen låg dessutom alldeles vid stranden, men där kände vi bara på vattnet. På ena sidan kunde man välja sandstrand och på den andra gräs och däremellan låg poolområdet. Och i anslutning fanns också lekplats, hoppkudde och annat kul. Tyvärr var lekgrottan coronastängd men det fanns ju en uppsjö av andra aktiviteter på campingen fast vi hade fullt upp ändå.

Vi besökte skalbankarna och där hade vi nog lite väl stora förväntningar mot vad som faktiskt väntade men kunde checka av det också. En tur och retur-tur med skärgårdsbåten Sunningen till Sveriges första badort Gustafsberg passade vi också på att ta. Sedan vandrade vi längs den prisbelönta strandpromenaden och det blev också lek på lekplatsen i Badhusparken i Uddevalla.

Att fiska krabbor hör väl liksom västkusten till så vi tog oss till Lysekil och barnvänliga badet Pinnevik. Barnen tyckte att krabborna var lite läskiga och fiskade inte med något större intresse, men två krabbor för närmare koll fick vi upp. Innan det var vi dagens första besökare på Havets hus. Där fick vi möjlighet att beskåda havsdjuren på närmare håll och även känna på ett par av dem. Spännande!

En av dagarna lunchade vi på Pizzeria Pingvin i Uddevalla. Vi hade ju sett Peter Wahlbecks stand up-nummer om just den här pizzerian så det kändes som ett kul val att äta just där.

Det var väldigt lätt att fylla dagarna och att stanna tre nätter har vi lite som minimum sett till arbetet det tar med packning, förtältsuppsättning med mera för att det inte ska kännas som att man kommer och går i samma veva. Den här campingen var dock dubbelt så dyr som t.ex den i Kumla så vi kunde inte göra oss för bekväma. Men Hafsten var en jättebra camping med ett bra läge nära vattnet och vi valde att boka en plats nära servicehus och nära poolområdet och därifrån hade vi utsikt över vattnet åt båda håll.

Nästa husvagnstur, om det blir någon, är inte inbokad än, men nu ska vi landa lite här hemma igen. Jons semester rinner iväg men nu väntar ju lite varmare väder framåt helgen i alla fall. /Jenny

Jag har fixat en karta över våra campingar så vi kan hålla koll på var vi varit - för fler nålar ska på plats. Än så länge är det ganska trångt där i mitten, men framöver kanske vi kommer att ta oss längre bort också. Men det är lite segt att åka långt med barn och husvagn... Vi får väl se var vi hamnar, det finns ju väldigt fina campingplatser på nära håll har vi upptäckt. Men vi tänkte fortsätta att testa nya platser innan vi återvänder till någon av de vi redan legat på. Jag har redan påbörjat en lista med förslag till nästa sommar. /Jenny

Med små medel har vi fixat ett litet mysigt tillhåll i trädgården. Vi kallar det för mystält och här ska lugn och ro råda. Kanske att några filtar och kuddar bör tillkomma...

Ja, denna gång får det bli något så ovanligt som en dubbel filmrecension! Fast det är inte så långsökt som det kanske verkar; båda filmerna har mycket gemensamt. Inte minst att huvudrollsinnehavarens röst i båda filmerna görs i original av skådespelaren Tom Holland. Fast barnen fick såklart se de dubbade versionerna.

Likheterna slutar dock inte där. Fastän Spies in Disguise är en modern James Bond-liknande actionrulle och Framåt mer av en äventyrs-fantasysaga, innehåller båda väldigt mycket värme, humor och kärlek. Jag vet inte om det beror på åldern (min, alltså), det faktum att man är fyrbarnsfar eller att Hollywood har blivit jäkligt bra på att göra animerade filmer som berör på flera plan, hursomhelst hade jag en liten tår i ögat då och då.

Mest var filmerna förstås roliga, och jag tror barnen tyckte om dem nästan lika mycket som vi vuxna, även om Spies in Disguise kanske var något våldsam för de allra minsta ibland och Framåt var lite Sagan om Ringen-läskig. Men barnens snacks och godis var inte slut när filmerna var det, ett tecken så gott som något på att filmerna var sevärda! /Jon

Att besöka Mini-Zoo här i Tibro minst en gång per sommar hör liksom till. Men första cykelstoppet blev på näridrottsplatsen där barnen fick springa och klättra av sig lite innan vi trampade vidare mot djuren. Inget utav våra barn har varit överdrivit förtjust i djur. Lite skönt att slippa tjat om husdjur i och för sig. Men lite oväntat så tyckte samtliga ändå om att mata kaninungarna och det uppehöll de sig länge med. Det är ju något visst med djurbebisar och det fanns killingar också. Loe var den som var modigast och klappade de djur som han kom i närheten av.

Igår kväll gjorde Jon langos till kvällsmat och de blev jättegoda. Barnen tyckte dock inte det, men då blev det fler till oss. Fast man kan inte äta hur många langos som helst... Gott men väldigt mättande! /Jenny