Den senaste tiden, och kanske särskilt under förra året (av förklarliga skäl), har alternativa sätt att träffas och kommunicera vuxit fram. Jag har för första gången deltagit i ett webbinarium, ett nätbaserat seminarium eller workshop, och fick därigenom stifta bekantskap med appen Zoom, som jag hört rätt så mycket om. Och precis som många andra fått erfara, är det inte alltid helt lätt att få tekniken (eller deltagarna) att fungera. Webbinariumet handlade om den svenska skogen och problematiken med att skogsnäringen hugger ner allt mer av de skyddsvärda skogsområdena. Efter en kort introduktion av initiativtagarna till den digitala träffen, visades filmen Om skogen. Tyvärr laggade videon en hel del, ljudet var ofta burkigt och man blev då och då lite störd av att en del andra deltagare glömt stänga av sin mikrofon - eller kameran, för den delen...

Det blev väl lite mankemang, men samtidigt var det intressant att till slut få delta i något så tidsenligt som detta. Mitt i den nästan en och en halv timme långa filmen kunde man höra ett par äldre damer prata högt med varandra och kommentera filmen. När moderatorn kopplade på sin mikrofon och bad damerna att stänga av sin, viskade de till varandra: "De pratar om oss!" En annan gång hörde jag en annan tant fråga sin gubbe om han ville ha mer bacon och broccoli. Så charmigt, det gav mig en härlig känsla av gemenskap - det var ju inte bara jag som tittade på filmen! Dessutom kunde man chatta med deltagarna, vilket också gjordes under filmens gång och i den efterföljande diskussionen.

Även om själva filmen förmedlade ett ganska dystert budskap och en mörk bild av framtiden, så kändes det ändå bra att ha sett den. För än en gång blir jag påmind om hur långt vårt moderna samhälle har distanserat sig från naturen och utnyttjar den hänsynslöst för sin egen vinnings skull, trots att vi alla är väldigt beroende av den. Pandemin kanske har fått vissa att upptäcka naturen igen, men det behövs nog tyvärr mycket mer än ett nyinköpt stormkök för att verkligen öppna ögonen och förstå vad det är som håller på att gå förlorat, kanske för alltid. Jag kommer förhoppningsvis ha möjlighet att även delta i nästa webbinarium, som ska handla om skogsskötseln här i Västergötland nu imorgon kväll. Vi kanske ses då - på distans, såklart! /Jon

Lin ville ha ett eget spel också eftersom Loe har en del logopedspel och sådana som jag gjort. Så jag fixade ett My Little Pony-spel till henne. Fyra hästar och Spike som ska ta sig först i mål genom att hon drar färgkodade brickor, och på vissa står det plus-steg och vissa minus-steg. Ett spel som man alltså kan spela själv eller med flera.
Loe fick också ett till spel där jag blandade ord/figurer som börjar på S, K och R och för att göra det lite mer underhållande så finns det plus- och minus-steg även där, även stå över, slå igen, räkna till 10, hoppa jämnfota osv.

Till det spelet hade jag först gjort en mall för att se hur spelbanan skulle gå, den prototypen råkade bli ett träningsspel för hela familjen. Upplägget där är att samtliga deltagare har en spelpjäs och alla utför det som står i rutan, först när man kommit i mål är man ledig. Och i rutorna står t.ex: dansa loss i 1 minut, 10 burpees, trädet 30 sekunder, plankan 30 sekunder med mera.

Förutom dessa spel har jag och Loe frusit in färgad is i ett istråg för på förskolan hade de målat med is och det ville han göra här hemma också. Så då testade vi det, även Isa hängde på att måla med isen som blev över. Spel och ismålning har alltså blivit lite av vad vi underhållit oss med under fredagen och måndagen när Loe och Lin varit lediga från förskolan och även till viss del under helgen. /Jenny

Ett otroligt färgglatt konstverk i is

har vi färdigställt efter att ha färgat vatten och haft på frysning. 

Och barnen har pysslat ihop några tjusiga hälsningar

som de ska skicka iväg till sina kompisar. 

Efter att vi smygtittat på bidragen fick barnen göra egna skyltar för att heja fram sina favoriter. Och så här efter första deltävlingen kan vi konstatera att Loe hade mest rätt. Han ville att det skulle stå HEJA KILLARNA på sin skylt och det stämde ju väl överens med resultatet då samtliga tjejer rök. Annars var det väldigt spritt bland favoriterna. Lin tyckte till exempel bäst om Jessica... för att hon hade en så fin klänning. Hursomhelst var det roligt med något som engagerade och nästa vecka kör vi igen. 

Vi fick en fin kommentar på vår youtube-kanal med ett önskemål om fler filmer med Sommarskuggan då det var det enda som deras barn ville titta på. Så roligt att de klippen är uppskattade, men vi vet ju inte hur man kontaktar Sommarskuggan. Och just det hade vi förberett en film för att förklara, men...

Vi tänkte försöka oss på att engagera oss lite mer i Melodifestivalen än vad vi gjort tidigare år. Så redan idag har vi dekorerat lite här. Barnen involverades genom att färgglägga bokstäver till banderollen och självklart var alla med när vi smygtittade på morgondagens bidrag. Det blev blandade favoriter men Lillasyster, Arvingarna, Jessica Andersson och Kadiatou nämndes, även Danny på ett hörn.

... uppmärksammades med Nutella semifreddo OCH nutellasås!