Närheten till skola och förskola vägde in när vi köpte det här huset, inte kunde vi ana att kommunen då några år senare skulle välja att lägga ner skolan och bygga en ny på andra sidan stan. Ny skola lät förstås bra, men när det stod klart att kommunen skulle vara helt korkade när det kom till rätten till skolskjuts satte vi emot vad vi kunde. Men igår insåg vi att vi måste ge upp denna kamp då den bara suger energi och aldrig går att vinna. Vi tog frågan ända till Förvaltningsrätten, men igår fick vi tillbaka vår överklagan som blivit avslagen.

Det tog nästan precis den avsatta handläggningstiden på ett halvår att få detta negativa besked, och även om vi kanske anat det så blev det ändå nedslående. Från och med årskurs 4 kommer inget av barnen att få åka buss till skolan och Ian får forsätta cykla med den osäkerheten som det innebär. Så långt har det turligt nog gått bra bortsett från någon avhoppad kedja och enstaka omkullkörning. Han har dessutom haft ganska tur med vädret, men det är klart att det känns när busshållsplatsen för bussen som går till och från skolan är precis utanför tomtgränsen... Kommunen är ju så blint övertygad om att sträckningen är trafiksäker, men så sent som igår, bara timmar efter att vi fick beslutet, skedde det en trafikolycka på en av vägarna som Ian korsar...
Dock går även detta beslut att överklaga och man ska väl aldrig ge upp men här känns det nattsvart. Vi har haft diverse förståsigpåare, NTF och flera andra inblandade i ärendet och vi har inga fler argument att lägga fram för vår sak. Det finns inget som har förändrats som skulle kunna vara till vår fördel och just nu pågår det mycket annat krångel och ovisst i våra liv att vi måste göra vad vi kan för att hålla oss flytande. Vi måste släppa detta och låta kommunen vinna i det här ärendet och hoppas på bra beslut när det kommer till liv och jobb i övrigt. /Jenny