jennyjon - vår vrå av världen

Inlägg publicerade under kategorin Gravid för första gången

Av Jenny och Jon Sjöberg - 16 maj 2012 17:30

Att ta blodproven som barnmorskan ville hanns inte med igår för provtagningen stängde. Så nu har jag lämnat tre rör idag istället. Dock inte sänkan för det måste gå via doktor, lika dumt som att barnmorskan på förlossningen på KSS berättade att de inte får skylta från vägen till förlossningen...


I söndags lämnade jag två rör från den högra armen och det gick bra, men när kvinnan på Vårdcentralen, som skulle ta prov idag, såg hur jag såg ut på den armen testade hon först den vänstra och det kom ingenting. Fastän hon grävde lite med nålen... Det fick bli den högra igen, då gick det bättre. Men det är ganska ömt i drickarmen nu. ;)


Och på tal om ömt så är det ömt under revbenen forfarande också, ibland känns det värre.. Skulle ju inte ha något emot att det släppte snart. Nu känner jag mig i alla fall feberfri. Fast jag har inte kollat tempen och det kan ju ha något att göra med att jag äter Alvedon... Här låtsas vi bara lite som om det regnar. ;)


Men nu startar vår långhelg som pågår tills på söndag vid lunchtid då Jon måste iväg på utbildningen i Stockholm. Ganska taskig tajming på den nu... Tills dess får vi se vad vi (läs jag) orkar med. Det är marknad i Hjo imorgon om vi vill och har lust. Resten av den här dagen får bli lugn, tänkte börja med att streama senaste avsnittet av Morgan och Ola-Conny som vi missade och i söndags började vi se på första Sherlock Holmes-filmen - kanske skulle göra ett fjärde försök att se klart den idag.


Hoppas att ni har det mycket, mycket roligare än så här! /Jenny

A+

Av Jenny och Jon Sjöberg - 15 maj 2012 19:15

Jag har mest tagit det lugnt idag, bortsett från det jag inte kan hålla mig från att göra. Fy på mig! ;) Men så har jag ont fortfarande också...


I eftermiddag hade vi vårt vecka 25-besök hos barnmorskan och nu känns det mesta ganska bra. Vi har inte varit där sedan i slutet av januari och hade samlat på oss en del frågor som vi fick svar på. Jag lämnade ett urinprov och det var fortfarande äggvita i det, men bara en 1:a vilket var lågt, samma som det tydligen var på KSS i söndags. Provsvaren från den odlingen fick jag också reda på och mina besvär kommer inte från något problem med urinvägsinfektion. Det är väl febern som är lite oförklarlig bara... och kanske värken då.


Men på KSS har de nu gjort en notering om profylax i samband med födseln, penicillin så inte bakterier ska flyttas till barnet. Jag hängde inte med riktigt där men det skulle de sköta. Jag kommer nog att vara upptagen med annat, den där fruktansvärda smärtan i underlivet som barnmorskan nämnde något om, smärtan som gör att man inte ens känner om man spricker eller ej... Vi ska heller inte få lämna BB direkt, inte för att vi tänkt göra det, för de ska ha babyn under lite observation.



Barnmorskan tipsade om tabletter mot sura uppstötningar. Jag har inte haft några sådana men det kunde ändå var det som gör att det känns obehagligt i solar plexus-området. Jag testar gärna för det här vill jag bli av med. Dock hann provtagningen stänga så jag får ta blodprov en annan dag. Jag hörde igen om proverna från förra gången sett bra ut och det var inget att anmärka på. Hoppas att det går lika bra med nästa prov. Det kanske slutar med att jag slipper ta B12-tabletterna, har ju tyckt att de verkar lite överflödiga. Och är järnvärdet dåligt får jag väl bli lite mer noga med de tabletterna för jag har kanske "missat" några för jag har inte alls känt av någon större trötthet. Tills i fredagskväll mådde jag ju hur bra som helst!


Förutom alla frågor och funderingar som vi hade vägdes jag. 59 kilo vid förra besöket och 66 nu.

Barnmorskan tog blodtryck: 120/60 och livmodern mättes till 25 cm. Hon lyssnade på babyns hjärtslag som låg på 156.

(Dock verkade hon inte tro på "myten" att det skulle vara en flicka när slagen var över 140...) 

Hon klämde på magen och tyckte sig kunna känna huvudet.

Nu fick jag också reda på min blodgrupp: jag har A+. Det låter fint det! Jon är en positiv nolla han... ;)


I det stora hela såg allt bra ut och nu har vi fått resten av våra besök inbokade. Det blir en hel del träffar, även om det kommer bli med två andra barnmorskor också när det är semester för vår ordinarie. Det blir tätare mellan besöken och nästa gång ska vi dit när vi är i  vecka 29.

Det kändes skönt att gå därifrån och känna mig lite "frisk", för den här gången hade jag med mig en övernattningspackning ifall jag skulle blir ivägskickad till KSS. Men nu blir det hockey hemma istället! /Jenny


Detta lilla solskensinlägg får avslutas med en bild på smultronen som blommar nu.

Av Jenny och Jon Sjöberg - 14 maj 2012 09:30

Det var ju inte tänkt att vi skulle komma hit förrän om över tre månader...


Helt utan förvarning så kräktes jag igår. Jag hade legat och vilat och kände mig inte illamående men jag kräktes ordentligt. Detta fick mig att ringa till förlossningen och nu ville de att jag skulle komma. Vid kvart i tre kom vi dit, och fem timmar senare blev jag "utsläppt". Hade ju hoppats att vårt första besök där skulle bli när det var dags för babyn att komma. Men återigen blev det en förhandstitt, förra gången på ultraljudet efter blödningen och nu på babyns hjärtslag.

Blodtryck, CTG, urinprov, puls, feber, ultraljud, blodtryck igen, puls igen, feber igen, blodprov, det lyssnades på lungor bak och fram, klämdes och bankades - ja, jag fick en väldigt grundlig vård. Men det mesta var ändå bra. Förutom att jag "läckte" äggvita i urinen för det var inte bra och att sänkan låg på 32, skulle ligga på 5, tror jag doktorn sa. Blodtrycket låg på 110/70, babyns hjärtslag var bra, min puls okej, men jag hade fortfarande lite feber.

Babyns hjärtljud lät inte alls som jag förväntat mig - men det var storslaget!


Och när jag låg med CTG:en höll jag på att svimma. Det började brusa i öronen på mig och jag blev tvungen att resa mig upp för att kräkas galla. Kan ha varit livmodern som tryckte på något blodkärl kanske, fast detta har aldrig hänt förut men att ha de där mätarna faststpända runt magen var inte bekvämt eftersom det fortfarande gjorde ont och de skulle jag ligga med i 20-30 min.


Det kändes lite märkligt att ligga i ett förlossningsrum...


Det dröjde innan doktorn kom för hon var på operation men hon började nästan direkt prata om att hålla mig kvar för observation. Och det ville jag inte alls och tittade vädjande på barnmorskan. Givetvis hade jag stannat om det var nödvändigt men att vänta där över natt när de proverna som var tagna ändå kommit tillbaka kändes lite onödigt. (Jag är inte alls särskilt förtjust i sjukhus.) Något prov är iväg på odling, men det skulle dröja några dagar.

Så någon exakt diagnos fick jag inte, men något stod inte rätt till. UVI var inte tydlig och bankandena i rygg för njurbäckeninflammation kändes inte alls som jag antar att det skulle kännas. De pratade om havandeskapsförgiftning, något som kallades HELLP men som sagt jag vet inte vad som är fel. Nu på morgonen låg febern på 37,5 så något jobbar väl kroppen med.

Att ta blodprov på mig är inte det lättaste.

Men barnmorskan lyckades på första, fast efteråt ser det inte så fint ut...


Efter att blodprov tagits och barnmorskan en extra gång frågat doktorn om jag behövde stanna kvar, vilket hon tyckte, fick vi ett rum. Det fanns en säng till Jon också men vi hade ju Nalle i bilen, jag hade ju inte alls räknat med att bli kvar där. Men svaren på blodproven kom och barnmorskan kom med en annan doktor som ansåg att jag överlag mådde bra ändå och kunde få åka hem. Men jag fick lova att ringa under natten så fort det blev värre. Det blev det inte och det var så skönt att få sova i egen säng, även om jag inte fått klart för mig vad det är som spökar...


Men det viktiga är att bebisen mår bra och nu till lyssnandet av hjärtljuden. Barnmorskan hade knappt fått CTG:en på plats innan hon sa att det var en "livlig krabat" därinne. Det kändes skönt att höra, för visst hade jag oroat mig för att allt inte stod rätt till med baby I. Babyns hjärtljud lät ordentligt och det hördes ett skrapande ljud när den rörde på sig där inne. Givetvis kunde vi inte hålla oss ifrån att spela in en liten snutt på denna fantastiska upplevelse. /Jenny

 

Ja, så här låter vår babys hjärtslag och rörelser inne i magen. Siffran till vänster är hjärtslagen och siffran till höger läser av värkarna vid sammandragningar - inte aktuellt riktigt än. Men jag blir ju lite nyfiken på hur högt den siffran kan stiga...? Det var otroligt att få höra bebisen där inne, men det kändes overkligt. Och under mätningen var den inte lugn en stund - den showade friskt där inne!

Av Jenny och Jon Sjöberg - 14 maj 2012 08:30

Efter att i en månad ha haft ögonen slutna så börjar bebisen att öppna dem under denna vecka. Ögonen är nästan helt färdigutvecklade. Barnet kan höra ljud och ljudnivån inne i magen kan nå upp till mer än 80 decibel. Det är ungefär lika livligt som en stökig stadsmiljö. Studier har visat att barnet reagerar på beröring runt denna vecka.
Blodkärl bildas i lungorna för att förbereda dem på ett liv utanför livmodern. Blodcirkulationen är fullt fungerande och navelsträng och moderkaka fortsätter att växa för att kunna försörja det allt större fostret. Moderkakan är nu nästan lika stor som bebisen.
Om du har ätit balanserat och näringsriktig kost har du förmodligen gått upp omkring 7-10 kg fram till nu.
Även om det fortfarande är alltför tidigt för din bebis att födas så skulle den nu ha c:a 70% chans att överleva om den föds på ett sjukhus med rätt resurser.

Av Jenny och Jon Sjöberg - 12 maj 2012 08:57

... Lasse Granqvists kommenterande av hockeymatchen igår! (För det var väl ändå inte Leif Boorks stämma som den gillade...?)  Så många sparkar på så kort tid har jag aldrig fått. Det var riktigt svårt att koncentera mig på matchen - tur att den var så spännande.

Förutom sparkarna började det göra ont under revbenen (står i vår Gravid-bok att det kan komma i vecka 28, är ju inte där än, men säkert olika för alla...).

Den här värken höll i sig under hela natten, kändes i ryggen också, så det blev inte mycket sömn i natt för det var snudd på omöjligt att hitta en bra sovställning. Vaknade med lillkudden på ena sidan, dreamgeniin på andra och täcket hade jag snott tre varv runt mig. Så lite sömn blev det i alla fall! Är otroligt tacksam för de tre minutrarna... ;) /Jenny

 

Ps. Jag gillar också när det är Lasse Granqvist som är kommentator... :)

Av Jenny och Jon Sjöberg - 7 maj 2012 18:30

Huvudsaken är ju förstås att det är en bebis i magen men ända sedan det positiva graviditetstestet har vi varit förbryllade över vilken vecka vi är i egentligen. Trodde att ultraljudet skulle faställa exakt men vi får inte ihop det heller.


Utgår vi ifrån första dagen i senaste menstrautionen ser det ut så här. Och det här stämmer inte alls för menscykeln är mer oregelbunden än standard 28 dagar. Då skulle vi ha bebis ungefär en månad tidigare.

BF 31 juli 2012.


Utgår vi ifrån det beräknade förlossningsdatumet som vi fick på ultraljudet (vilket vi också till stor del ändå gör) så ser det ut så här. Men även där sa barnmorskan att det kunde diffa på några dagar.

BF 25 augusti 2012.


Men här får vi inte ihop det med vårt sexliv heller för då skulle barnet blivit till den 4 december. Ägglossningstesten visade positiva resultat den 27, 28 och 29 november. Och kunde indikera på att ägg skulle släppas inom 24-48 timmar efteråt. Om vi då utgår ifrån sista möjliga dagen, även om det verkar lite långsökt, skulle det bli den 1 december. Fast det datumet för befruktning stämmer bättre med den 29 november enligt testen. Då ser det ut så här.

BF 22 augusti 2012.


Med den 29 november som datum för då ägg och spermie skulle ha träffats får vi ännu ett datum.

BF 20 augusti 2012.


Och som om det inte vore nog med det, uppfattade vi att vi skulle på nästa besök hos barnmorskan i vecka 25. Alltså nu enligt i alla fall två, tre uträkningar. Men vi blev inbokade i nästa vecka för när hon räknade nämnde hon något om att vecka 25 börjar på söndag. Fast hon kanske räknar att man ska dit när 25 veckor gått...?

Någon gång kommer ju babyn att komma ut och det ska förstås bli spännande när. För vem vill inte ha gigantisk gravidmage länge under den heta sommaren? Men jag vill ju inte riskera att bli överburen för det kan vara farligt. 

Jon gissar på den 25 augusti medan jag tror på den 21:a (Jons namnsdag), men säkert kommer jag att gå (långt...) över tiden. Tror jag läst att bara 2% av bebisarna levereras på utsatt dag.

Vid nästa besök på MVC ska vi i alla fall ta upp det här. Har era bf:ar stämt...? /Jenny  

Av Jenny och Jon Sjöberg - 7 maj 2012 08:00

Barnet kan känna igen din röst och reagerar mer på mammans röst än andra ljud. Ett korttidsminne har utvecklats. Barnet ligger och växer och mognar. Många rör sig mycket medan andra är mer stillsamma.
Sinnenas utveckling har kommit en bra bit på väg. Undersökningar har visat, att ett 26-veckors foster reagerar på beröring. Om du lyser med en ficklampa på magen kommer bebisen att vända på huvudet, vilket betyder att synnerven har börjat fungera.
Man kan nu höra bebisens hjärta med en dopplermonitor eller ett stetoskop, och din partner kan kanske till och med höra det genom att lägga örat på rätt ställe mot magen.
Bebisen kan nu göra mer saker med sina händer, som till exempel knyta dem till nävar och ta tag i och hålla sina fötter. Det är också nu som den börjar föredra höger eller vänster hand.

Av Jenny och Jon Sjöberg - 3 maj 2012 21:45

Så här såg det ut i duschen efter att jag duschat nu ikväll:


Så här står det i vår bok Gravid:

Jag fäller ju mer än Nalle for crying out loud! /Jenny

Presentation


Det är vi som är Jenny och Jon, ett gift par som bor i en villa i Tibro tillsammans med våra fyra barn: Ian 7 år, Isa 5 år, Loe 3 år och Lin 2 år. Följ oss i vår vardag!

Kontakt: jenjonsjoberg@hotmail.com

Vi finns på Youtube

jennyjontube

 

 

Besökare just nu...


Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2020
>>>

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se