GI och LCHF är inget för mig, jag älskar bröd!
Och vi äter en del pitabröd - gott och smidigt att fylla med vad gott man vill, eller äta till sallad.
Tidigare har vi köpt och haft i frysen och bara plockat fram, men jag hade inget att göra och fick ett infall. Att få ihop så få ingredienser kan väl inte vara så svårt, tänkte jag och satte igång.
Så, idag har jag alltså gjort egna pitabröd efter ett recept jag hittade på nätet - bröden blev faktiskt jättegoda med tanke på att jag för tillfället hade lite ont om pizzaugnar... /Jenny

En ganska intetsägande måndag, men med väldigt fint väder, är snart till ända - så skönt!

På eftermiddagen blev jag sittande med mamma vid hennes dator igen. Vi fortsatte arbetet med att lära henne att hantera bilder från digitalkamera till dator. Hon har faktiskt gått en datakurs och har en pärm med papper från kursen. Jag frågade om det kanske stod något om bilder och hur det fungerar i den pärmen men:

"Det fanns inga bilder på den tiden jag gick kurs" fick jag till svar.

Min mamma heter förresten Lucy, hon kommer från Afrika och är mellan tre och fyra miljoner år gammal och cirka en och halv meter lång. Näe, skämt åsido.

Vi gjorde faktiskt en hel del framsteg från förra gången, även om vi fick börja lektionen med att leta efter pappret som hon gjort sina anteckningar på, för det hade försvunnit. Och det dröjde faktiskt flera minuter in i letandet innan hon ropade till min pappa:

"Benke! Har du varit här och rört i mina papper?"

Pappret hittades inte så det fick bli nya anteckningar. Kanske var det en knapp på tangentbordet som tagit hennes noteringar för som hon sa:

"Delete - det tycker jag verkar otäckt."

Själv tycker jag att Lord Voldemort är väldigt hemsk, men det hör kanske inte hit...

Vi fortsätter en annan dag, för ett nageltrång, dock inte mitt, satte stopp för vidare inlärning.

Pappa rundade, när Jon kom, av alltsammans med fika - jättebra avslutning! Men lär väl ge avtryck på vågen.

Ikväll har vi streamat säsongens sista avsnitt av Morden i Midsomer. Och det absolut sista med Tom Barnaby (John Nettles). Vi kommer att sakna honom! Blir det den här kusinen som tar över tro...? Och kan det verkligen sluta väl?

För övrigt så har vi jagat röster högt och lågt till fototävlingen som vi helt oväntat gick till final i. Men det går väldigt segt, så vi får kanske nöja oss med att vara glada över att vi gick till final överhuvudtaget. Men fortsätt gärna att rösta ändå så vi slipper komma sist i alla fall...

För att strö mer salt på den här inte alls roliga dagen berättade Jon något som kommer hända i veckan som skulle vara så himla superbra att skriva om men som moral och annan etikskit antagligen sätter stopp för! Men Se & Hör, det är hur spännande som helst, men hemligt, hemligt - tyvärr. Blä, på dä!

"Värre än så här kan det inte bli, sa pessimisten.

Joodå, det kan det, sa optimisten."

Jag går och lägger mig nu, med stora förväntningar på att något roligt ska hända imorgon... /Jenny

Idag har vi mest varvat ner efter gårdagens festligheter. Det har blivit några promenader och lite tevetittande i lugn och ro, inför den kommande arbetsveckan.

Det blev också lite träning med Nalle. Det senaste tricket i nyutkomna Härliga Hund är att lära sin vovve att visa tungan, så det har vi med viss framgång försökt oss på. Men vi har även hållit liv i några utav de gamla inlärda kunskaperna som sitt, ligg, tass, vinka, skall och spela död. 

Häromdagen kom det ett par filmer till från LOVEFiLM, Invictus och Draktränaren, med posten. 

Draktränaren såg vi nu på eftermiddagen tillsammans med Lova som hälsade på en stund. Invictus får vi se en annan gång och återkommer med recension på den.

Nu ska vi väl kolla hur det går i handbollen i väntan på Solsidan, kvällspromenad och kudden.

Vi har sett filmen Draktränaren baserad på en bok av Cressida Cowell. Historien utspelar sig på ön Dräggö där det bor en massa vikingar. För dem är det vardag att slåss mot drakar. Här bor också tonårspojken Hicke, som är liten och klen, men som ändå drömmer om att också få vara med och bekämpa drakarna. Han tror att om han dödar en drake så får han kanske en tjej, och han är väldigt förtjust i vikingatjejen Astrid.

Under ett drakanfall smiter Hicke ut och skjuter ner en utav den mest fasansfulla draksorten, Nattfasa. Men ingen i byn tror att han lyckats med detta, eftersom man inte hittar någon drake. Men Hicke som är säker på sin sak ger sig ut och letar efter draken - och hittar den!

Draken ligger skadad och hjälplös och Hicke tar fram sin kniv för att ha ihjäl den. Han tänker ta med drakhjärtat hem till sin far, som är byns vikingahövding, och visa upp det. Han hoppas då att pappan ska bli stolt över sin son. Men Hicke kan inte förmå sig att göra det, istället befriar han draken.

Eftersom draken är skadad kan den inte flyga iväg utan blir kvar på ön, där Hicke träffar draken i smyg och ger den mat. Hicke och draken, som döps till Tandlöse, bygger sakta men säkert upp en vänskap.

Men att övertyga de andra byborna blir en utmaning, för för dem är drakar bara onda varelser som förstör. Men varför drakarna gör som de gör är det ingen som frågar sig...

Vi hade vårt fadderbarn Lova med när vi såg filmen, så vi såg den med svenskt tal. Många animerade filmer, som till exempel Shrek och Kung Fu Panda, är ännu bättre med engelskt tal. Kanske är denna det också?

Filmen får hela 8.2 av 10 stjärnor på IMDb, och det kanske är att ta i. Lova, som fyller 7 år om två och en halv vecka, tycker att filmen är både lite sorglig men mycket spännande och lite rolig. Det är också en underhållande film för oss vuxna. Effekterna är jättebra och fungerar säkert utmärkt i 3D. En spännande historia om en udda vänskap men som inte riktigt faller oss i smaken hela vägen.

Det här vita flätade armbandet med kedja och fyra tassar hängande i finns att klicka hem hos juveliasmycken.se. Det kostar 59 kr och är verkligen jättevackert! Kanske den perfekta ♥Alla hjärtans dag♥ -gåvan till en djurvän...?

Jag har själv beställt från juveliasmycken - det gick jättebra och jag är verkligen helnöjd med smyckena som gladde mig, svärmor, mamma och svägerska! /Jenny

Idag fyller min faster Britt-Marie 60 år och det var alldeles för länge sedan vi träffade henne, hennes man Kjell, hunden Yettie och alla andra släktingar på min pappas sida också för den delen. Barnen hade vuxit massor och Ann från Thailand hade vi aldrig träffat alls, men nu passade vi på att säga "Sa wat dee ka" till henne.

Britt-Marie hade undanbett sig all uppvaktning, men bjudit hem den närmaste familjen på en riktig fest! Hon bjöd på jättegod mat. Det var pasta, quornfiléer, fläsk, kyckling, köttbullar, potatis, grönsaker och mycket annat gott.

Den goda födelsedagskalasmaten!

Och som om det inte var nog med all god mat dukades det även fram ett fantastiskt smaskigt dessertbord, som jag besökte tre gånger, men vem räknar...? Det var mousser i alla möjliga smaker, chokladpudding, fruktsallad, glass, maränger, grädde och här fick jag också födelsedagsbarnet med på bild.

Britt-Marie fick också ta emot uppvaktning via telefon.

Sötast på festen var ändå den svarta labradoren Yettie, som är utbildad ledarhund. Oemotståndligt fin och hon verkade gilla uppmärksamheten som hon fick av gästerna.

Yettie blir klappad av Jon.

Innan vi begav oss hemåt fick vi tillfälle att samla allesammans för en släktbild.

På bilden syns: Ann, Fredrik, Magnus, Marie, Kjell, Michael, Evelina, Benke, Britt-Marie, Victoria, Kristina, jag, Jon och Johan. 

(Johanna och Elias, barnbarn till Britt-Marie, var inte här just när bilden togs.) 

Det var roligt att träffa alla igen och vi får hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa gång. Hoppas att du fick en fin födelsedag, Britt-Marie, och tack så mycket för all den goda maten. Stort grattis än en gång! /Jenny

... att ta in målburarna från isen snart, innan de sjunker? Ja, vi anmäler oss inte frivilligt att gå ut och hämta dem, hur grunt det än må vara.