Igår kväll var det ju final i Melodifestivalen, men innan programmet startade roade vi oss med några lekar och även med att provsmaka lemon snack - supersurt! Under dagen hade några av barnen haft kompisar på besök, men efter att de åkt hem och vi ätit middag drog vi gång och blev klara lagom till start. Och när alla röster var lagda visade det ju sig att vi hade gissat rätt på topp 3!

Och vi gissar att slutresultatet ser ut så här.

Receptet sa Skogaholmslimpa, men så smakade inte brödet alls. Det var hursomhelst gott och det blev premiär för bak i sådana här formar som förresten var billiga på Dollarstore med 40 kr styck. De var mycket smidiga och kommer säkert komma till användning snart igen. /Jenny

Barnen tycker att det är superkul med Alex live på SVT Barn på fredagar klockan halv fyra. I något program strulade det med chatten men sen har det fungerat fint. På ett lätt sätt kan barnen vara delaktiga i programmet genom att också chatta, rösta och svara på frågor. Alla kommentarer måste godkännas innan och det är bra.
I dagens program var Isa med vid två tillfällen! Dels med en fråga hon ställde i förra avsnittet och med en bild där uppdraget var att hämta och fota något knasigt i närheten. Hon valde bajskorven som hon fick som pris bland sponsorerna på Melodifestivalens genrep. Alex live är mycket uppskattad fredagsunderhållning här just nu.

Nu är det istället spöket som ser förskräckt ut...

Tanken svindlar, men så är det. Just denna dag, 2002, blev vi ett par under den värmländska stjärnhimlen. Det firade vi med att för första gången på väldigt länge äta ute tillsammans utan alla barn (fast Sia fick faktiskt vara med på ett hörn...) och vad passade då bättre än pizza? Det blev premiär på The Poco Loco, en mysig pizzeria i Skövde och pizzorna var jättegoda.

Någonting annat som vi också hållit på väldigt länge med är vårt bil-tidsfördriv "platespotting", och på hemvägen i snöyran (vart tog våren vägen?!) körde vi glädjande nog ifatt en släpvagn med det hittills så gäckande numret 892. Mot 999 - och många fler lyckliga år tillsammans! /Jon

Närheten till skola och förskola vägde in när vi köpte det här huset, inte kunde vi ana att kommunen då några år senare skulle välja att lägga ner skolan och bygga en ny på andra sidan stan. Ny skola lät förstås bra, men när det stod klart att kommunen skulle vara helt korkade när det kom till rätten till skolskjuts satte vi emot vad vi kunde. Men igår insåg vi att vi måste ge upp denna kamp då den bara suger energi och aldrig går att vinna. Vi tog frågan ända till Förvaltningsrätten, men igår fick vi tillbaka vår överklagan som blivit avslagen.

Det tog nästan precis den avsatta handläggningstiden på ett halvår att få detta negativa besked, och även om vi kanske anat det så blev det ändå nedslående. Från och med årskurs 4 kommer inget av barnen att få åka buss till skolan och Ian får forsätta cykla med den osäkerheten som det innebär. Så långt har det turligt nog gått bra bortsett från någon avhoppad kedja och enstaka omkullkörning. Han har dessutom haft ganska tur med vädret, men det är klart att det känns när busshållsplatsen för bussen som går till och från skolan är precis utanför tomtgränsen... Kommunen är ju så blint övertygad om att sträckningen är trafiksäker, men så sent som igår, bara timmar efter att vi fick beslutet, skedde det en trafikolycka på en av vägarna som Ian korsar...
Dock går även detta beslut att överklaga och man ska väl aldrig ge upp men här känns det nattsvart. Vi har haft diverse förståsigpåare, NTF och flera andra inblandade i ärendet och vi har inga fler argument att lägga fram för vår sak. Det finns inget som har förändrats som skulle kunna vara till vår fördel och just nu pågår det mycket annat krångel och ovisst i våra liv att vi måste göra vad vi kan för att hålla oss flytande. Vi måste släppa detta och låta kommunen vinna i det här ärendet och hoppas på bra beslut när det kommer till liv och jobb i övrigt. /Jenny