jennyjon - vår vrå av världen

Alla inlägg under januari 2013

Av Jenny och Jon Sjöberg - 9 januari 2013 13:15

I natt sov jag inte alls särskilt bra. Hade svårt att somna, det var för varmt, för kallt, näsan rann, näsan var täppt, det kliade i halsen, jag hostade, vaknade flera gånger och behövde gå upp... Jag väsnades helt enkelt mer än vad jag brukar göra om natten. ;)

Och vad händer?! Jo, Ian svarar med att sova ganska precis ÅTTA timmar i sträck!!! Och han var inte ens jättehungrig när han vaknade till fram åt kvart i sex.

Han vaknade alltså inte ens när Jon gick upp och åt frukost. Det här var ju ganska taskig tajming för jag hade gärna sovit längre än vanligt. Men ganska otroligt ändå, för natten innan sov han i tretimmarspass... Han verkar förresten vara riktigt långt fram på bättringsvägen och jag hoppas ju att den här ökade sömntiden är ett steg i tillfrisknandet. :) /Jenny

 

Ian
Av Jenny och Jon Sjöberg - 8 januari 2013 17:34

Försök till vila, men prins Ian är piggare nu och sover alltså mindre...


Imorse ringde jag BVC för att höra så att vi verkligen gör det vi kan för att underlätta för Ian. Och det gör vi, anade väl det också, men det kändes skönt att höra för vi vill ju inte att han ska ha det besvärligare än nödvändigt. Positivt nog verkar han mycket piggare idag, men hostan är kvar och han har fortsatt få droppar med spädbarnsnezeril. Negativt nog verkar jag sämre. Jag kollade tempen på Ian innan jag ringde imorse (och den här gången bajsade han inte ner termometern...) och han hade 36,8 så det var ju bra. Jag har 38,2 i skrivande stund och har känt mig febrig i några dagar nu. I natt svettades jag ner hela sängen två gånger. Kroppen jobbar helt klart med något... Men huvudsaken är ju att Ian är friskare för jag är mycket heller sjuk "åt" honom. /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 7 januari 2013 11:53

En krasslig liten kille...


... och imorse fick han en ordentlig hostattack igen. Jon började ju jobba idag men då var det nära att jag ringde hem honom... Det skär så i hjärtat när han hostar som han gör. Det är ju säkert samma förkylning som jag har och jag tycker själv att det gör jätteont i bröstet när jag hostar. Men hosta ska ju visst vara ett sätt att få upp slemmet för de små och eftersom han då och då hostar så han kräks så kommer det ju upp. Snuvan är också kvar så det går åt en del koksalt och nässugen används flitigt. Trots allt så sov han ändå ganska bra i natt, och idag har han ätit bättre. Och som de sagt på BVC "han är ju inte direkt mager" så det finns krafter att ta på, han har mycket humör och vilja... /Jenny

Ian
Av Jenny och Jon Sjöberg - 6 januari 2013 20:00

... stod teven på och Sagan om det två tornen höll just på att lida mot sitt slut. Och den filmen är bra. Men filmen som tog vid efter det tycker vi precis raka motsatsen om oavsett vad Imdb:s användare tycker - alla 96 650 stycken! Filmen heter Shoot 'Em Up och är från 2007 med Clive Owen som Smith i huvudrollen.

Och vi måste ju erkänna att vi inte såg den färdigt för den kanske tog en helt annan vändning även om det verkar helt osannolikt. Å andra sidan så behövde vi inte se så mycket av filmen heller för att helt avfärda den.

En kvinna med värkar kommer springande jagandes av en man som ska ha ihjäl henne och ta barnet. Med kniven i högsta hugg säger han: "Nu ska jag ge dig ditt kejsarsnitt." Och det är på den nivån som replikerna ligger.

Den här kvinnan (spoilervarning!) dör och Smith (Clive Owen: hur kunde du ta denna roll!!!) som gillar barn, hundar och morötter (!) tar sig an barnet med lite "man tager vad man haver"-anda. Visste ni att det går helt utmärkt att skjuta av navelsträngen med en pistol...? Och att det inte alls är så nyttigt med morötter som man kunde tro. Sätter man en morot stenhårt i ögat på en annan människa så dör den. Japp, så har Smith ihjäl folk i den här filmen. Morotsmördaren!

Hela filmen är väldigt underlig och sex innehöll givetvis denna actionrulle också. Och mitt under orgasmen dyker de onda gubbarna upp men sexet var tydligen så fantastiskt att det går perfekt för tjejen att komma ändå, mitt i allt skjutande och med bebisen som skriker.

Samtidigt som just den här scenen (och flera andra för den delen...) spelades upp, satt det barn i väntrummet och tittade. Märkligt nog verkade det som om vi var de enda som började skruva på oss och titta efter fjärrkontrollen.

Nej, vi gillade inte den här filmen och hoppas att de som medverkade i den i alla fall hade roligt under tillverkningen så att något gott kom ur den här action-komedi-thriller-drama-filmen.

Av Jenny och Jon Sjöberg - 6 januari 2013 13:45

Under de senaste dagarna har Ian var hostig, särskilt efter att han har legat ner och efter att han ätit. Någon gång har han också hostat så att han kräkts efter maten för att få upp det som irriterar. (En gång kräktes han så jag till och med fick byta trosor. Don't ask...) Fastän han varit krasslig har han varit pigg och matfrisk, men igår kväll tyckte vi att han blev sämre. Vi har ju läst på om förkylningar, RS-virus och annat och hållit koll på sånt som är dåliga tecken och igår var han inte lika matfrisk och när han somnade såg andningen ansträngd ut.

Vi hörde av oss till Sjukvårdsupplysningen 1177 för att få råd. Sjuksköterskan som vi pratade med ställde olika frågor och via telefonen lyssnade hon också på hans andning. Hon tyckte att vi skulle ta honom till sjukhus och det gjorde vi förstås. Så runt midnatt satt vi inne på akuten på Skaraborgs sjukhus i Skövde. Fördomsfullt trodde både jag och Jon att vid den här tiden på dygnet en lördagskväll skulle det bara sitta folk med alkohol- och krogrelaterade besvär, men döm av vår förvåning när merparten var barn. Före oss i kön var det tre stycken, alla barn med sina föräldrar och sedan såg vi till åtminstone tre till, varav den minsta bara var en och halv vecka gammal.


Påklädning efter undersökning på sjukhuset.


Vi fick komma in så småningom och de kollade andningsfrekvens, syresättning och temperatur. Allt såg bra ut men han hade 38,1 graders feber. Senare fick vi komma in på ett rum dit en barnläkare kom och undersökte mer. Hon lyssnade på lungorna, vi hade ju varit lite rädda för att det blivit lunginflammation, och kom fram till att lungorna var bra. Slemmet kom enligt henne inte från lungorna. Ian har ingen öroninflammation, bara en lätt rodnad som berodde på förkylningen, en kraftig sådan. (Om det var RS eller ej visste hon inte för det skulle det behövas tas prov för.)

Vi fick åka hem och det var skönt att få det bekräftat att det inte var så illa som vi först befarat men Ian har det kämpigt ändå med besvärlig hosta och mycket rinnig snuva. Jag ammade hononm på sjukhuset men han verkade inte så hungrig och när vi kom hem somnade han snart. Det hände lite för mycket på en och samma natt för honom... och oss. Och tyvärr kommer ju inte det här vara sista gången som han är sjuk, vår lille älskling.


Nalle övervakade Jons matning...


Men i och med att han inte ätit så mycket under de senaste timmarna spände det väldigt i brösten och vid femtiden pumpade jag ur (inte så dumt att ha en bröstpump hemma ändå) för jag ville inte väcka Ian när han sov, sömn är ju också viktigt. 220 ml fick jag ut och när han vaknade till fick Jon mata honom och då åt han upp ganska prick hälften av mjölken. Senare idag har han ätit mer men han är fortsatt snuvig och hostig. Vi tog en promenad i friska luften och Ian sov i alla fall så länge som vagnen var i rörelse.

Men nu blir det inte mycket mer rörelse här, en stillsam söndag får det bli för oss allesammans som inte är tipptopp någon av oss. /Jenny

Ian
Av Jenny och Jon Sjöberg - 6 januari 2013 01:19

Under kvällen upplevde vi att Ian blev sämre så vi kontaktade sjukvårdsupplysningen som rådde oss att åka in med honom. Vi for till akuten och blev sittande där innan undersökning. Det visade sig som tur var "bara" vara en kraftig förkylning och inget som spridit sig till lungorna. Vi är mycket trötta och ska hem och sova nu så mer om det här senare...

Av Jenny och Jon Sjöberg - 5 januari 2013 18:15

(Bild från www.warnerbros.com)


På svenska heter denna film Nu eller aldrig, och översättaren hade nog inget lätt jobb. Originaltiteln kommer från ett ganska svåröversatt uttryck, "Kick the bucket", som är en lättsam omskrivning för att avlida. För The Bucket List handlar om död, men framför allt om livet.

Jack Nicholson spelar en rik, cynisk företagsledare som plötsligt blir väldigt sjuk. Han blir inlagd på ett av sina egna sjukhus och tvingas dela rum med en gammal bilmekaniker (Morgan Freeman). Det visar sig att båda har obotlig cancer, och trots deras olika bakgrunder och personligheter, finner de varandra efter en något knagglig start.

Ja, vad gör man egentligen om beskedet är att man har ett halvår, max ett år, kvar att leva? Greppar man efter ett halmstrå och hoppas på en oprövad behandlingsform? Eller börjar man att... leva? De båda herrarna gör upp en lista över sådant de skulle vilja göra innan de så att säga "sparkar hinken". Sedan ger de sig ut på en resa världen över och på kort tid gör och ser de saker som vissa aldrig får uppleva under hela livet. Och ska man göra en sådan lista är det nog inte så dumt att ha nästintill obegränsat med pengar...

The Bucket List är en väldigt fin film som tar upp svåra frågor om livet och döden på ett stillsamt humoristiskt sätt. De två stora skådespelarna är som vanligt fantastiska och bär upp nästan hela filmen mellan sig, men man får för den skull inte glömma birollsinnehavarnas prestationer, särskilt Sean Hayes i rollen som hunsad assistent.

Trots att filmen har några år på nacken (den är från 2007) är den tidlös och värd att se mer än en gång. Det har vi gjort, och filmen pryder numera sin plats i DVD-hyllan. /Jon

Av Jenny och Jon Sjöberg - 4 januari 2013 19:45

... har vi roat oss med under de senaste dagarna, därför har vi varit lite osynliga här och där. Tapeterna och bården var inte i vår smak, vi ville ha det enfärgat och ljust och nu ser det ut så. Det var lite knepigt att måla över bården och en liten kant syns, men nu går ju inte vi med näsorna i vädret. ;)


Från vänster till höger syns hur det såg ut från början till nu.


Vi fick måla flera vändor för att komma fram till önskat resultat och nu känns köket större. Ljusa väggar gör mycket och att bården försvann gjorde att det även känns högre i tak. Men det tog sin lilla tid...

Presentation


Vi är Jenny och Jon, ett gift par som bor i en villa i Tibro tillsammans med våra fyra barn: Ian född i september 2012, Isa född i juni 2014, Loe född i mars 2016 och Lin född i januari 2018.

Kontakt: jenjonsjoberg@hotmail.com

Besökare just nu...


Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Januari 2013 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se